Bus och godis – hur jag tagit mig igenom halva terminen

teckning-4Halloween, högtiden då vi visar vördnad för våra förfäder genom att klä ut oss till monster och kräva grannarna på sötsaker. Förutom att fira exploateringen av gamla traditioner kan man också fira att man tagit sig halvvägs igenom höstterminen.

”Är det inte svårt?” brukar folk undra när jag berättar att jag pluggar till läkare. Både ja och nej är det tvetydiga svaret. Inspirerande talare brukar säga att prestation bygger på tre saker: talang, inställning och insats. Alltså den medfödda begåvningen, attityden till uppgiften, och själva arbetet som utförs.  Vad som saknas eller brister varierar mellan utbildningens olika delar, men det som alltid underlättar är motivation.

Anledningen till att vi känner oss nöjda när vi uträttar något är hjärnans belöningssystem. Hjärnan frisätter ”må bra”-signaler när vi lyckas med en svår uppgift, ju svårare, desto mer ”må bra”-signaler – antagligen för att vi ska våga ta oss an uppgiften nästa gång, eller utmana oss ännu mer. Jag brukar ha det här i bakhuvudet när jag försöker motivera mig själv. Exempelvis vet jag att jag har en tendens att prokrastinera, skjuta upp allt till sista sekunden, så de få gångerna jag lyckas påbörja ett projekt i tid belönar min hjärna mig – även om jag bara bestämt mig för titel, typsnitt och första meningen i uppsatsen, eller läst lärobokens innehållsförteckning och första kapitlets inledning.

”Work hard, play harteckning-5d” är inte bara texten till en uttjatad danslåt, utan också en ganska bra taktik för att hålla energin uppe såhär i halvlek. När plugget känns tungt är det viktigt att se till att man varvar det med andra aktiviteter. Träffa vänner, sporta, gå på konsert, läsa, titta på The Dark Knight-trilogin i ett sträck för kanske typ tredje gången den här månaden. Även om det kan kännas som om det är för mycket plugg, kan det löna sig att planera in många andra aktiviteter, så att den tiden som blir över måste utnyttjas effektivt. I mitt fall hjälper det här också mot prokrastinering.

”Med lite socker i botten går medicinen ner” – ibland är man bara inte på humör, och då kan det vara bra att samla lite kraft, käka något hekto godis och ta i med nya tag.

Bus och godis är alltså ett koncept som fungerar året om vad gäller studiemotivation. Om det är ett effektivt sätt att plundra grannarnas skafferi året om vet jag inte. Än.

Annonser

Spoiler Alert: 5 överraskningar på KI:s läkarprogram

teckning-3I måndags satt jag i Skrivsalen på Campus Solna och skrev mitt livs första dugga. Lika besvärad som jag var av att alla verkade bli klara före mig, var provövervakarna av att jag hade satt mig på fel plats. Den stora listan med placeringarna som fanns i ingången hade undgått mig helt, precis som påminnelsen om de bestämda platserna jag hade fått veckan innan. 

Idag satt jag också i Skrivsalen, den här gången mer besvärad av att färgen i min guldpenna redan börjat sina efter tjugonde flörtkulan och att de glittriga piprensarna hade gått åt när några av mina klasskamrater byggde ett draperi av spermier. I måndags hördes inte ett ljud förutom pennor mot papper och den gnisslande dörren till toaletterna, men idag var hela salen fylld av liv och rörelse när vi byggde upp våra utställningsmontrar för Hälsomässan (mer info i slutet av inlägget). 

När jag sökte läkarprogrammet trodde jag att det skulle vara en elva terminer lång genomgång av alla världens sjukdomar och vad som kan göras åt dem. Nästan omedelbart efter programstarten insåg jag att utbildningen är bredare och mer varierad än så – en positiv överraskning, trots att jag var helt inställd på att spendera de kommande fem och ett halvt åren med cancer-/ebola/-HIV-föreläsningar. Jag hade nog kunnat inse detta tidigare, typ om jag hade kollat på kursschemat – men vad vore väl livet utan överraskningar?

Mer hanterligt. Därför kommer jag nu avslöja 5 av överraskningarna på KI:s läkarprogram:

  1. Introduktionsinternatet är jättekul, även om namnet ger en intrycket av att det är medicinarnas motsvarighet till ett militärläger. Därför kallas det oftast intro-kollot av studenterna. Intro-kollot sätter igång direkt efter uppropet och är en 2-dagars övernattning för hela årskullen på några stugor ute på Barnens ö. Mycket lek, lära-känna och få bättre koll på KI och läkarprogrammet. Det är också på kollot man får träffa sina faddrar och studiegrupper för de kommande två åren, så ta tillfället i akt och åk dit!
  2. Konst och moralfilosofi är en del av kursplanen. Alla kurser på läkarprogrammet läses i ett block, förutom kurserna Professionell Utveckling, PU, och Vetenskaplig Utveckling, VetU. De spänner sig över hela läkarprogrammet i form av sporadiska föreläsningar, inlämningsuppgifter och studiebesök. Något av det jag gillar mest med PU är att det har många tvärvetenskapliga inslag – under de två månader minus tre dagar jag har gått utbildningen har jag redan fått argumentera kring etiska dilemman och diskutera skönlitteratur på PU.
  3. Utbildningen är starkt förankrad i vården. Ungefär en månad in i första terminen får man göra sitt första besök på en vårdcentral och delta i patientmöten och undersökningar. Under första terminen får man också en HLR-utbildning, lära sig grunderna för hur ett första patientmöte ska gå till och hur man hanterar sjukjournaler.
  4. Det serveras ofta gratis kaffe och kanelbullar – det gäller bara att hålla ögonen öppna och följa sin näsa. Alternativt följa flocken av äldre studenter som dras till gratisfika som nattfjärilar till glödlampor och trombocyter till kärlskador.
  5. Klipp, klister, dockor och ballonger hör hemma på dagis, och på KI. Hälsomässan, som jag nämnde tidigare i inlägget, är en utställning vars syfte är att pedagogiskt och kreativt sprida kunskap om ett medicinskt tema. Varje ny kull läkarstudenter får ansvar för mässan på sin första termin, och i år var temat Bebisar!. Givetvis inkluderade mässan bilder på söta bebisar, massvis av förstorade spermier och en gigantisk livmoder man fick titta in i – allt skapat de två senaste dagarna av läkarstudenter med mycket papper, saxar och fantasi. En artikel om Hälsomässan 2014 finns här. 

Läkarprogrammet innehåller såklart många fler överraskningar, särskilt för folk som är lika oförberedda som jag (jag brukar skylla på att det är för att jag inte vill bilda mig förutfattade meningar, men det handlar mest om lathet). Bästa sättet att få reda på vilka de andra överraskningarna är, är att gå in på antagning.se och söka till KI:s läkarprogram. 

Skillnaden mellan Karolinska och Karolinska

inla%cc%88gg-2På måndag kommer jag skriva min första dugga, vilket är ett skriftligt prov som jag måste få godkänt på för att få skriva kursens sluttenta. För att förbereda mig har jag idag sovit drygt tio timmar och ätit mer än ett hekto mjölkchoklad. Egentligen hade jag tänkt att det här skulle bli ett inlägg om studieteknik, men jag känner mig inte riktigt kvalificerad att skriva ett sådant, av diverse anledningar (se början av inlägget). Istället ska jag förklara vad skillnaden mellan Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset är, något som jag hoppas jag är kvalificerad för – med tanke på att jag nu har pluggat på Karolinska Institutet i två månader, minus en vecka och en dag. 

Karolinska Universitetssjukhuset (KS) är ett sjukhus i Solna som ägs av Stockholms läns landsting. Där arbetar läkare och sjuksköterskor, och dit kan man komma för både akut sjukvård och specialistvård. Bästa sättet att komma dit med SL är att ta bussen till hållplatsen Karolinska Sjukhuset.

Karolinska Institutet (KI) är däremot ett statlig universitet, som har campus både i Solna och i Huddinge. Det är på KI man studerar och forskar, och det är KI:s professorer som bestämmer vem som vinner Nobelpriset i fysiologi (grattis Yoshinori Ohsumi!). Alla KI:s grundutbildningar – förutom läkar-, psykolog- och biomedicinska kandidatprogrammet – håller till på Campus Huddinge. Pendeltågsstation Flemingsberg och busshållplats Huddinge Sjukhus är då närmast. Att ta sig till Campus Solna kan vara lite mer komplicerat, men busshållplatserna Karolinska Institutet Västra/Östra/Norra och Thorax omger området.

”Det där är väl inte speciellt svårt att skilja på”, tänker du nu, men jag ska allt förvirra dig. Campus Solna och KS ligger precis bredvid varandra och det enda som skiljer områdena åt är Solnavägen. Flera forskare anställda av KI bedriver sin forskning på KS. Flera läkare anställda av KS undervisar på KI. Vissa delar av KI:s undervisning sker på KS och ibland till och med Huddinge Sjukhus. Pratar man om Karolinska kan man lika gärna mena KS som KI, och många av de som gör det är inte säkra på vad de faktiskt syftar på. Och under tiden jag har skrivit det här blogginlägget har jag insett att KS också finns i Huddinge, vilket bara rör till det ännu mer.

Viktigaste att komma ihåg är väl att man ska till KS för att få vård och till KI för att få utbildning, men att det ibland kan vara nästan tvärtom och platsen man ska till ligger på andra sidan staden. Jag tror att jag kommer skriva min första dugga på KI Campus Solna, men nu har jag blivit så snurrig av mitt eget blogginlägg att jag tror att jag måste äta minst ett till hekto mjölkchoklad.

5 (sned)steg för att klara uppropet

img_5452
För sju veckor sedan, minus en dag,
plus fyra och en halv timme, snubblade jag ner till Gard-aulan på Folkhälso-myndighetens källarplan. Uppropet för kursen Upptakten, första kursen på KIs läkarprogram, började 08.15 och jag var där 08.13, trots mindre förseningar som involverade att falla framstupa i rännstenen och skrapa upp både jeans och handflator – men det är väl fortfarande modernt med slitna jeans? Och tack och lov såg ingen av mina blivande klasskamrater mig!

Ungefär 1 minut och 45 sekunder innan uppropet skulle börja var salen redan full och jag fick sätta mig allra längst bak, inklämd mellan två personer som såg ungefär lika nervösa och förväntansfulla som jag – och en av dem hade faktiskt slitna jeans precis som jag (!) även om jag misstänkte att de hade köpts i det skicket. Jag började föra en lite tafatt konversation i den minuten som återstod innan uppropet officiellt skulle börja, som förmodligen hade gått bättre om handen jag räckte fram inte hade varit grusig och en aning blodig – men eftersom vi alla ska bli läkare är det lika bra att vi vänjer oss vid sår på en gång, tänkte jag.  

Så småningom satte uppropet igång, men jag minns inte särskilt mycket av det eftersom jag var för koncentrerad på att ropa ”Ja!” när mitt namn ropades upp, med perfekt tajming, lagom styrka och tydligt uttal – alltså ett klart, klingande uppländskt jaaa, och inte ett kort, grötigt skånskt jah!.

Men typ sådär exakt 5 saker tar jag med mig från uppropet:
  1. Det är bra att komma i god tid – för sin egen och sina jeans skull. Man behöver inte oroa sig för att komma för tidigt, eftersom en del i klassen pendlar långt ifrån (typ ända från Enköping!) och är där en timme för tidigt.
  2. Läkarstudenterna är en väldigt spridd skara, vad gäller ålder, bakgrund, tidigare utbildning, så man behöver inte oroa sig för att sticka ut eller inte passa in. Trots mina uppslagna jeans kände jag mig inte för udda – dessutom var de en väldigt bra isbrytare!
  3. De flesta kommer från olika håll i landet och väldigt få känner folk från innan, så det är lätt att knyta nya kontakter. Till och med stockholmarna är främlingar för varandra, så är du uppvuxen i Danderyd och lite nyfiken på de där söderortsborna (alla som bor söder om Gamla Stan, med andra ord) – ta tillfället i akt och hälsa på dem!
  4. Kring skolstart på KI serveras en massa fika i form av kaffe, te och kanelbullar, så hinner man inte äta frukost behöver man inte svälta. Dock är de veganska kakorna inte ätbara såvida man inte inbillat sig att torkad frukt är ett lika bra sötningsmedel som vitt socker, och de glutenfria kanelbullarna torrare än papper, så håll dig till de vanliga, smörsockriga kanelbullarna om du kan.
  5. Glöm inte att svara ”JA!” när ditt namn ropas upp. Alternativt ”Jag är här”, ”Hej på dig”, ”Det är mitt namn!”, om du gillar att stå i centrum och dra ut på saker mer än nödvändigt.

Med facit i hand kan jag säga att det går att klara av uppropet trots flera snedsteg. Se bara till att du har registrerat dig online innan (du får en länk på antagning.se), är där i tid (tider finns på KIs intranät PingPong – googla ”upprop upptakt KI”)  och svarar ja när ditt namn ropas upp.