Swedish Med School for International Students

If you know Swedish and are a Swedish citizen, this does not apply to you.

The reason why this blog is written exclusively in Swedish (with the exception of this post, that is), is because the Medicine undergraduate program at Karolinska Institutet is given only in Swedish. In fact, all Medicine undergraduate programs in Sweden are given only in Swedish, because Sweden’s Medicine program is quite different from other countries’:

  1. The Medicine program is 5 and a half years long or 11 semesters. In comparison, most other EU countries’ Medicine programs are 6 years long. It is an undergraduate program, so you can begin fresh out of high school. In the US and Canada, you need a bachelor’s degree before attending the graduate Med School.
  2. However, when you graduate in Sweden you do not yet have a doctor’s license. The license is earned through an internship of 1 and a half to 2 years at a Swedish hospital, which is called allmäntjänstgöring. The internship is paid and you are stationed at different departments during it. Once the internship is completed you have earned your doctor’s license.
  3. Doctors with an international education usually have to do the allmäntjänstgöring-internship to be able to practice here in Sweden, no matter how much experience they have. Some even have to begin studying Medicine at a Swedish university again.
  4. The education is free for Swedish, Nordic and EU citizens although the cost of a Medicine student is estimated to be roughly 1 million Swedish Kronor per academic year, discounting the government financial support and loans. Actually, every academic program in Sweden is free for the citizens listed above, as long as they are offered at a public university (like Karolinska Institutet!).

If you are an international student who would like to study at Karolinska Institutet, the Biomedicine Bachelor program is offered entirely in English. All of KI’s Master programs are also in English, as well as the PhDs. These programs also have blogs, written in English, that you can find here.

 

Annonser

Fråga Energibollen: ”KI eller Lund?”

Hej!

Jag ska börja läsa läkarprogrammet till våren 2017. Jag försöker välja mellan Lund eller KI (Lund för utpräglat studentliv) (KI för att jag vill till USA). Den anledningen till varför jag tvekar på KI egentligen är det sociala livet. Du som har gått där kanske har en ganska god bild av hur det är? Skulle du vilja berätta lite kort om det, just det sociala? Skulle vara väldigt uppskattat. 

Jag är inte värsta partysnubben direkt, men är fortfarande ung (19 år) och därför så skulle det ju vara kul med lite fester iallafall under sin tid som student. Hur är det med det? Ordnar folk på KI lite spontana vanliga fester med lite alkohol och hög musik? Eller är det så att det är helt dött och att man då måste söka sig till andra universitet som handels eller KTH?

Som sagt, skulle vara jätte tacksam för svar!

Eftersom jag själv kommer från Malmö funderade jag också på både Lund och KI. Det som vägde tyngst med KI var utbildningsformen (traditionell undervisning) och KIs status internationellt (trots vissa skandaler).
Lund är en mysig liten studentstad, men vill man ha lite omväxling från studentlivet finns det inte så mycket att göra. I Stockholm finns det betydligt mer att välja på! 
KIs studentkår är väldigt aktiv och arrangerar fester ungefär varannan, var tredje vecka. ”After-school”-pubar hålls varje vecka. Andra aktiviteter, typ idrottsdagar, konserter, brunch arrangeras också ofta. Utskotten har också en massa egna events. Kort svar: KI har ett rikt studentliv, även om Stockholm inte är en studentstad.
Vill man gå på fler ”spontana fester” än de som studentkåren arrangerar, gäller det att skaffa vänner med bra lägenheter att festa i. Spontanfestande är på det sättet lättare att göra i Lund eftersom alla nationer har sina egna fester lite närsomhelst.
Jag hoppas att det var svar på det du undrade – hör av dig om det är något mer!

Fråga Energibollen: ”Hur kom du in?”

Hej isabelle ! Har läst din blogg , superkul och väldigt inspirerande! Tänkte fråga hur du kom in i läkarprogrammet ? Genom betyg? pil? Hp? . Vad tycker du om programmet ? Varför valde du ki?

Kul att höra att du tycker om min blogg! Jag sökte med både betyg och högskoleprov (man hamnar automatiskt i HP-gruppen om man har skrivit HP) och vet inte vilken grupp jag kom in i. Jag valde att inte söka genom PIL [alternativt urval med extra prov och intervjuer], eftersom det är bäst för folk med mer erfarenhet, som inte kommer direkt från gymnasiet.
Jag tycker jättemycket om programmet! Vi har väldigt kunniga och engagerade lärare, det är spännande att gå i en stor klass (160 personer!) och utbildningen är på hög nivå. Det är kämpigt med mycket plugg emellanåt, men det är också det som är poängen – man pluggar inte till läkare på KI om man är ute efter ett ”chill” studentliv.
Har du hört talas om PBL? Jag skrev lite kort om det i mitt inlägg om grupparbeten. Nästan alla läkarprogram använder sig av PBL, men till exempel Linköping och Lund har nästan bara PBL. KI har mer traditionell undervisning (föreläsningar, seminarier, uppsatser) vilket jag föredrar.
KI:s läkarprogram (och alla andra program) är mer forskningsinriktat än andra läkarprogram. Vi lär oss såklart allt en ”vanlig” läkare behöver, men vi får också en extra inblick i hur det är att forska naturvetenskapligt.
Utöver det så gillar jag KI:s internationella atmosfär. Det finns många utbytesstudenter, utländska forskare och internationella studenter.
Hoppas det var svar nog!

Fråga Energibollen: ”Är plugget värt det?”

Hej Isabelle,
Hittade din blogg genom KI:s hemsida och tycker redan om den.
Det är några saker jag undrar över dock. Jag är 16 år och går första året på Natur med profilen medicin. Jag har alltid drömt om att bli läkare och mer specifikt – läsa läkarprogrammet på KI. Jag har det redan kämpigt och vet ju att det uppenbart bara kommer bli värre. Hur har du upplevt att läsa läkarprogrammet? Är det värt det? Ska jag bara kämpa vidare? Förlåt för det smått jobbiga mejlet.
Tack för en grym blogg!
Vad glad jag blir av att höra att du gillar min blogg! (älskar uppmärksamhet som sagt)
Kort sagt kan jag väl säga att läkarprogrammet inte är en utbildning som man läser ”bara för att man kan”. Största skillnaden mellan läkarprogrammet och gymnasiet är att det är mycket eget ansvar och att det är ganska ”anonymt” – man lär inte känna sina lärare och de flesta lektionerna är föreläsningar. Det är svårt att få personlig hjälp och support av lärare och föreläsare, utan man får vända sig till sina klasskamrater istället (de hjälper dock gärna till!). Det finns inga betyg på kurserna, bara Godkänt/Underkänt, och allting man har lärt sig bedöms på en stor skriftlig tenta i slutet av terminen. Det finns andra prov under terminen, men det är egentligen bara tentan som spelar roll.
I början av läkarprogrammet är det mycket teori, mycket detaljkunskap som man lär sig. Inte speciellt mycket fritt tänkande, analysering eller problemlösning. Så det krävs verkligen arbete, plugg och självdisciplin för att bli godkänd. Så är det värt det? 
Det beror helt på varför du vill plugga till läkare. ”Fint rykte, stabil inkomst, Grey’s Anatomy är min favoritserie” skulle jag inte säga räcker som anledning. Men om du är säker på varför du vill bli läkare är plugget definitivt värt det! 
Hoppas det var svar nog!

Fråga Energibollen: ”Jag älskar att få uppmärksamhet”

Enligt WordPress besöksstatistik är det inte bara min mamma som läser den här bloggen. Eller så har hon lyckats få åtkomst till tusen olika IP-adresser och skapat flera nya online-profiler. Man vet aldrig med mammor. [snälla mamma om du läser det här vilket du garanterat gör dra inte in min veckopeng]

Vart vill jag komma med det här? Jag har börjat få brev (elektroniska, förvisso) från hemliga beundrare (oftast inte så hemliga eller så beundrande) med många bra frågor. Det är lätt att jag glömmer att nämna viktiga saker i mina inlägg, eller till och med (ibland, sällan, typ aldrig, egentligen inte) har fel – så då uppskattar jag verkligen kommentarer och mejl. Min mejladress är isabelle.wemar@stud.ki.se (står även i sidofältet). Ni får såklart jättegärna skriva till mig om det är något jag inte glömt eller haft rätt om (vilket är typ alltid, oftast, mestadels, regelbundet, då och då).

De flesta frågorna jag har fått hitintills har varit så bra att jag tycker att alla mina läsare (mamma, alltså) borde få ta del av dem. Därför skapar jag nu en ny bloggkategori där jag samlar de frågor jag har fått. Frågorna kommer att vara ”anonyma” – även om jag har fått mejlet från en person som gett ut sitt namn kommer jag inte publicera namnet på bloggen – men om det är en fråga som man inte vill att andra ska läsa är det bara att säga till.

Med andra ord: jag blir jätteglad när jag får uppmärksamhet och har tänkt att ägna en speciell del av den här bloggen till det. Särskilt när uppmärksamheten kommer från andra än min mamma. [älskar dig mamma snälla gör mig inte arvslös]