Vårbalen: Det burgade bra

Karolinska Institutets studentkår, Medicinska Föreningen, firade sitt 140-årsjubileum i lördags med en maffig bal. Biljetter till detta kostade mellan 80-100 cheeseburgare, men eftersom jag fick hedersuppdraget att livestreama och fotografera under kvällen slapp jag ha någonting alls att göra med burgare.

Mina videor och foton ligger uppe på MFs Facebook-sida, men är man inte visuellt lagd eller vill slippa undan min falsksång och ostadiga kamerahand kan man glädjas åt kommande inlägg där jag återberättar min upplevelse av 80-burgarfesten.

09.00 Jag vaknar efter sex timmars sömn och definitivt mer än sex timmars festande i Malmö. Det var planerat att jag skulle vara i Malmö, vill jag tillägga. Absolut inte så att jag bara råkade hamna där någon gång under påsklovet – förlåt, inläsningsperioden (påsklov är för gymnasieungdomar och skolbarn, skäms).

10.00 Jag inser att mitt tåg går om mindre än en timme och att jag fortfarande ligger i sängen. I panik slänger jag ihop min packning och trycker i mig en frukost bestående av yoghurt och flingor. Det är viktigt att poängtera ut att yoghurten var naturell och cornflakesen osötade, för att verkligen understryka vilket nödläge det var, då min vanliga frukost består av vaniljyoghurt extra sötad med honung och flingor som snarare är kaksmulor.

10.30 Att ta sig till Malmö C från där jag är tar ca 25 minuter med bussen. Mitt tåg går 10.58. Jag överväger att slita upp dörren på nästa förbikörande bil och ta platsen i förarsätet. Sedan kommer jag ihåg att jag inte är huvudkaraktären i ett TV-spel om bilstöld. Dessutom har jag inte körkort.

10.55 Jag sprintar tvärs över Malmö C och sätter mig på första bästa tåg på första bästa plats. Tröstar mig själv med att jag iallafall tog rätt tåg när jag blir bortkörd från platsen.

12.01 Får ett sms av pappa där han frågar om det gick bra för mig att ta mig till tåget. Svarar: ”Jodå, var i god tid”. Förlåt pappa.

15.38 Kliver av på Stockholm C och rusar till t-banan för att ta mig hem till en klasskamrat där jag ska göra mig anständig för en bal. I nuläget är jag klädd i helsvart, har knähöga läderstövlar och en 2 meter lång gardinstång i som liknar ett spjut i handen (det är en lång historia). Förundrade blickar från barn, förfärade blickar från deras föräldrar.

16.03 Jag kommer hem till min klasskamrat och tänker naivt att jag kommer gott och väl hinna till fördrinkens början kl 17.00. Det visar sig att jag har underskattat tiden det tar för mina goda féer (min klasskamrat och hennes mamma) att förvandla mig till, kanske inte en prinsessa, men åtminstone en mindre populär hovdam. Gardinstången och läderstövlarna behåller jag ett tag till – man vet aldrig när de kan komma till användning…

Fortsättning följer…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s