Fest på KI – Allsång på MF

En viktig del av sittningarna på Medicinska Föreningen är allsång. På varje sittning för man ett häfte med programmet för kvällen och en samling texter till låtar som kan komma att sjungas under kvällen. De sjungs sällan i kronologisk ordning och man brukar inte hinna med alla. Spännvidden på allsången är bred; det är allt ifrån dryckeslåtar till snapsvisor till nationalsången omskriven till att handla om att dricka. Sångerna brukar sjungas efter ett tempo eller på toastmasterns begäran. Efter sjungen sång skålar man och försöker låtsas som att ens trumhinnor fortfarande är hela efter att ha hört sådär 200 medicinstuderandes falsksång. Öronproppar är ett hett tips.

Här är några exempel på låtar som ofta sjungs på sittningarna:

”Bordeaux, bordeaux” – Handlar om en alkoholiserad fader och missbruk bland barn. Egentligen ganska deprimerande, men sjungs i snabbt tempo för att man inte ska bli för bedrövad av dess innehåll.

”Det var i vår ungdoms fagraste vår” – En tacklåt som sjungs efter ett framträdande. Först sjunger publiken, sedan sjunger den framförande, därefter sjunger alla tillsammans. Avslutas med en skål.

”Feta fransyskor” – Avslöjar hur ohygienisk destilleribranschen är, om man anser att låttexten till en dryckesvisa är en trovärdig källa.

”Jag har aldrig varit på snusen” – Börjar oskyldigt, slutar med en smutskastning av Handelshögskolan i Stockholm och/eller KTH.

”O gamla klang och jubeltid” – Egentligen en vacker sång med djup innebörd, men eftersom den alltid sjungs allra sist på alla sittningar går detta förlorat. Det är under denna sång man häller i sig sin punsch och försöker att inte hulka av smaken.

”Porthos visa” – Inleder nästan alla sittningar. Handlar om älgar och hästridning i Storbritannien.

”Siffersången” – En av få visor (den enda?) som inte handlar om vätska. Bara en massa siffror i snabb följd, så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Brukar kombineras med en eller två omstarter där man sjunger den allt snabbare och snabbare.

”Stad i ljus” – Egentligen inte en sittningsvisa, men den här omtyckta Tommy Körberg-låten spelas alltid allra sist på alla eftersläpp.

”Uti vår mage” – En skändning av en av de mest omtyckta svenska folksångerna. Byter ut ursprungstexten mot en massa diagnoser som är svåra att uttala.

Fester på KI – vidgat vokabulär

För drygt ett halvår sedan skrev jag ett inlägg där jag förklarade några av de centrala festbegreppen som används på KIUnder de sju månaderna som har gått sedan dess skulle jag ha kunnat bli gravid och föda för tidigt. Inget av detta har jag gjort, ens en gång (lovar på hedersord, pappa!). Däremot har jag utökat min sittningskunskap och festerfarenhet, samt blivit underkänd på två tentor (korrelation eller kausalitet?).

Nog om mig – här kommer en lista på fler begrepp som är bra att känna till angående fester och sittningar på KI:

Fördrink – Börjar officiellt kl 17, men folk brukar köra på akademisk kvart. Består egentligen bara av mingel, så har man inte lust att kallprata i en timme räcker det med att komma en kvart innan middagen börjar, så man hinner hänga av sig i garderoben.

Garderob – Beroende på hur fin tillställningen är finns det en bemannad garderob på Utskottsvåningen av MF. Vid enklare tillställningar kan man lämna sina kläder på balkongen i Aulan, på egen risk. Stöldrisken är inte så stor under sittningarna då bara KI-studenter och deras närmsta vänner går dit, men på eftersläppen kan folk från alla möjliga ställen (*host* Handels *host* KTH *host*) komma.

Handels – Förkortning av Handelshögskolan i Stockholm som har väldigt högt söktryck och höga antagningskrav. Därför ett naturligt hatobjekt för KI:s studenter.

Introgasque – Anordnas varje termin av läkarstudenterna på termin 2, främst för läkarstudenterna på termin 1. Intäkterna går till läkarstudenternas klasskassa och används främst till att arrangera en fest på termin 4.

Toastmaster – En eller två stycken. Leder och presenterar kvällens underhållning. Svarar på tempon och startar allsång.

Togasittning – En återkommande temasittning som är en form av kulturell appropriering gentemot den antika grekiska kulturen. Samtliga sittningsdeltagare sveper in sig i lakan (ett måste!), dekorerar sig med olivkvistar och har på sig gladiatorsandaler (som är egentligen är romerska, men vem bryr sig?). De flesta har på sig vita enkellakan, men andra färger går också bra – ta inte ett lakan du är rädd om. Jag tror att Zeus skulle stiga ned från Olympen i raseri om han fick reda på hur historiskt inkorrekt Togasittningen är. Eller så skulle han stiga ned för att delta i sittningen – Olymperna var ju ändå festprissar.

Punsch – Skulle kunna bytas ut mot munskölj utan att någon märker skillnaden. Serveras alltid i slutet av sittningen och dricks i samband med att man sjunger sista versen av ”O gamla klang och jubel tid”.

Fester på KI – uttryck som uttrycks

Man skulle kunna tro att världsvana och socialt begåvade akademiker har oklanderligt bordsskick. Gör man det så tror man fel. En stor del av sittningarna går ut på att smälla i borden så mycket att glasen välter och skrika så högt att de välta glasen skulle ha spruckit om de faktiskt var av glas. Här följer några av de vanligaste uttrycken:

Bordsskål – Om man vill utbringa en skål på sitt middagsbord kan man dra igång en bordsskål. Man börjar med att informera sina bordskamrater om att man vill utbringa en skål, därefter börjar man slå på bordet, allt högljuddare och högljuddare (lite som ”raketen”) och till sist ropar man ”Åååååå – [den sortens skål man vill utbringa]-skål!”. Därpå skålar alla vid bordet på det sättet som man har bestämt.

  • Vanliga bordsskålar är stå-på-stolen-skålunder-bordet-skål och tjuvskål (där man dricker från någon annans glas vid ett annat bord – inget för den med bacillskräck).

”Det var det bästa” – Efter ett bra scenframträdande, eller utspel, kan man banka i bordet och ropa ”Det var det bästa, det bästa vi har sett!” för att visa sin uppskattning. Brukar ofta kombineras med en omstart.

”Det var det sämsta” – Efter ett mindre bra scenframträdande eller aperi kan man banka i bordet och ropa ”Det var det sämsta, det sämsta vi har sett!” för att visa sin brist på uppskattning. Vill man ge fånen en till chans kan man kombinera det med en omstart.

  • Notera: Ju längre kvällen är gången, desto svårare är det att skilja på ”Det sämsta” och ”Det bästa”. Om du är osäker, satsa på ”Det bästa” – alltid bättre att ge lite för mycket beröm (dessutom brukar publiken vara mer mottaglig och överseende framåt natten).

Omstart – Tretydigt (visst är jag vitsig?) uttryck. Om ett scenframträdande är anmärkningsvärt bra kan man ropa ”Omstart” och banka i bordet för att visa att man vill ha mer. Motsvarar encore eller ”En gång till!”. Dock kan omstart också basuneras ut när något framförande är extraordinärt dåligt, för att ge de framförande en till chans att börja om på nytt. Vidare kan man skrika ”Omstart” och ge en förklaring till varför man vill starta på nytt. Används ofta när man vill sjunga en allsång i snabbare takt. Eller bara i takt.

Tempo – När man anar att en pinsam tystnad börjar lägga sig över middagsbordet (varför placerades jag med bara psykologstudenter som jag inte träffat innan? VARFÖR?) kan man dra igång ett tempo på sitt bord. Ett tempo innebär att man vill att något ska hända och att man signalerar det till toastmastern. Ett tempo börjar precis som en bordsskål men man skriker istället ”Åååååååå – TEMPO!”. Då dras musik igång på PA:t och toastmaster går då upp på scen och sätter igång en allsång eller någon annan underhållning.

 

 

Vårbalen: Förrätt men ändå lite fel

Den värsta middagsgästen som finns är gourmanden med galet många matpreferenser och/eller allergier. Näst efter hen som ingen egentligen bjöd men som kom ändå. Jag är (åtminstone) en av dessa.

17.39 Anländer till Medicinska Föreningen och möts av levande stråkmusik i entrén tillsammans med ett sorl av röster från studenter, alumner så väl som lärare och anställda. Anmäler min ankomst och berättar att jag är glutenfri vegan med allergi mot soja, nötter, baljväxter, rödvin och tomater. Har dock stark preferens för champagne och ostron (som anses veganska då de inte har något medvetande). Personalen svarar med att de kan erbjuda lakto-ovo-vegetariska rätter. Jag ger med mig för att min största måltid idag har varit sur yoghurt med osötade cornflakes.

17.40 Lastar av mig all min packning i garderoben; resväska, ryggsäck, kappor, till och med gardinstång. Höjda ögonbryn från garderobspersonalen.

17.41 Jag börjar livestreamen och kommenterar på knagglig engelska, då Medicinska Föreningen strävar efter att nå ut internationellt och internationellt = engelska. Mousserande serveras i höga glas, och eftersom det är en fin tillställning är glasen faktiskt glas och inte plast som de brukar vara på sittningarna. Nackdelen med äkta glas är att det är svårare att göra sig av med dem för att få en till fördrink. Inte för att det stoppade vissa av mina klasskamrater.

18.03 En trumpet ljuder och minglet tystnar. Kvällens toastmaster meddelar att alla som inte sitter vid honnörsbordet får lov att gå in i aulan. Det är bordsplacering som gäller och varje bord är uppdukat med ljusgröna linnedukar, rosa servetter och massiva ljusrosa blomsterarrangemang. Kandelabrar brinner med levande ljus och dukningen är omsorgsfullt placerad. Jag är mäkta imponerad, särskilt jämfört med de flesta andra sittningars plast och papp.

18.07 När vi vanliga dödliga hittat våra platser skrider hedersgästerna in och sätter sig vid det långa honnörsbordet som går tvärs genom salen. Bland hedersgästerna är delar av KIs ledning; vikarierande rektor, professorer. Även MFs presidium och ordförande för SSCO sitter där. På något sätt har en av mina klasskamrater också lyckats få plats vid bordet. Är inte alls avundsjuk.

18.20 För att vi ska förstå att banketten har börjat blåser toastmastern i sin trumpet tre gånger och en handfull välkomsttal hålls, de flesta riktade till honnörsbordet.

18.50 Välkomsttalen håller fortfarande på och jag känner mig extremt välkomnad vid det här laget. Vikarierande rektor Karin Dahlman-Wright har överlämnat en gåva på 40 miljoner kronor till Medicinska Föreningen för renovering av dess lokaler, samt en halv miljon kronor för underhåll de kommande åren. Hoppas att jag också får en sådan mäktig födelsedagspresent när jag fyller 140 år. Med tanke på inflationen är det inte så osannolikt. Kanske att jag har råd med ett par nya löständer då.

19.00 Förrätten börjar dukas av och jag inser med panik att jag inte har hunnit få i mig något av min glutenfulla, icke-veganska förrätt som är fullspäckad med soja, nötter, baljväxter och tomater. God och vällagad är den iallafall, fast det är nog den mesta mat i jämförelse med vad jag brukar äta.

19.05 Ljuset på scenen går igång och en discodänga börjar ljuda från högtalarna. Sorlet tystnar och alla väntar med spänning. Plötsligt blänker något glittrigt till bakom draperierna på aulascenen… vem är på intåg?

Fortsättning följer…