Grattis till antagningen – vad händer nu?

Idag publiceras det första antagingsbeskedet för höstterminens högskoleprogram på antagning.se. Det här inlägget är riktad till dig som precis blivit antagen till Karolinska Institutets läkarprogram.

Först och främst – grattis! Du har kommit in på det mest sökta högskoleprogrammet i Sverige och kontinentala Europas bästa medicinutbildning. Du kan alldeles strax klappa dig själv på axeln och passa på att njuta av ditt sista riktiga sommarlov på ett bra tag – men först har du några saker att göra:

  1. Tacka ja till antagningsbeskedet senast den 28e juli. Det är jätteviktigt att du gör det, annars blir du av med din surt förvärvade plats. Du får såklart tacka nej också. Men varför skulle du vilja göra det? Du kan ändra ditt svar oavsett fram till den 28e juli.
  2. Börja leta bostad. Om du inte redan har ett ställe att bo på eller har övervägt att flytta någon gång under läkarprogrammets 5 och ett halvt år borde du ställa upp dig i bostadskö omgående – helst igår. Det finns två huvudsakliga bostadsköer i Stockholm: Bostadsförmedlingen och SSCO. SSCO förmedlar bara studentlägenheter, medan Bostadsförmedlingen förmedlar även vanliga hyreslägenheter. Du kan ställa dig i SSCO max 90 dagar innan du är registrerad som student, medan du kan ställa dig i Bostadsförmedlingen från den dagen du fyllt 18. Läs KIs tips på hur man hittar bostad här.
  3. Avvakta tills du får det slutgiltiga antagningsbeskedet den 3e augusti. Ta det lugnt, träffa vänner, umgås med familjen –  det kan mycket väl dröja 5 och ett halvt år innan du får tillfälle att göra det igen.

Om du knappt kan bärga dig, kan du läsa igenom min eller någon av mina kollegors bloggar under tiden. Har du några frågor får du gärna skriva dem i kommentarsfältet eller mejla mig på: isabelle.wemar@stud.ki.se – om det är en riktigt bra fråga kanske den till och med hamnar i en Fråga Energibollen.

Annonser

Fråga Energibollen: ”Vad gör du egentligen?”

Hej, Isabelle! Lever du?!?!?!?! De enda tecknen på liv jag får från dig är dina blogguppdateringar som kommer med väldigt glesa mellanrum och de handlar bara om festande(!) – hur går det egentligen för dig? Min kollega berättade precis att hennes son hör av sig till henne varje dag – varför gör inte du det??  Vad har du för dig om dagarna?!?!?!?!?!?

Hej, kära läsare, vars anonymitet jag värnar om. Vill börja med att påpeka att kvoten mellan antalet frågetecken och egentliga frågor är onödigt stor. Men ja, jag (över)lever. Och allt går förutom nyfödda bebisar. Jag väljer att inte läsa den påföljande, smått förebrående frågan, så om du undrar varför jag inte svarar på den är det för att jag har (viljemässigt, förvisso) inte sett den. Nästa fråga kan jag svara extra utförligt på för att kompensera:

Kort sagt kan jag berätta att mitt vardagsliv kretsar kring studierna på läkarprogrammet och KI. Jag tror att sådant är fallet för de flesta i min situation; unga, ensamstående och nyinflyttade. När jag inte råpluggar (vilket är kanske lite för ofta, med tanke på min fest-omtenta-korrelation), pendlar jag till och från KI, lagar matlådor att ha med mig till lunchrasten, går på Medicinska Föreningens fester, eller umgås med mina vänner som också går på KI. De få minuterna på dygnet som inte går åt någon av dessa sysselsättningar, spenderar jag på att uträtta mina basala behov; som att sova, dricka kaffe och titta på roliga bilder på sociala medier. Det sistnämnda har tidigare varit en fristad ifrån allt som har med plikt och produktivitet att göra, men på senare tid har jag märkt att de roliga bilder jag tycker är roligast är de som (fel)använder medicinska termer och begrepp. Här och här finns sådana bilder.

Jag inser nu, medan jag skriver det här inlägget, hur extremt indoktrinerad jag blivit efter bara ett läsår. Undrar hur det kommer att vara när jag väl gått ut utbildningen? Tja, läkare och läkare är ju den vanligaste parkombinationen (yrkesmässigt) i Sverige.

Ansökningsdags: Vanliga frågor

  • Vad är antagningspoängen för KIs läkarprogram? Oftast 1.85 på Högskoleprovet och högsta betyg i alla ämnen på gymnasiet, möjligtvis ett VG eller två B. För att gå vidare i det alternativa urvalet PIL brukar 1.4 på Högskoleprovet krävas. Du hittar de exakta värdena på UHRs sida.
  • När är deadline för ansökan? Den 15e april för de som söker i alla kvoter förutom PIL. PILs deadline är tidigare – den 3e april.
  • Hur långt är läkarprogrammet? 11 terminer. Efter 4 terminer får du lov att arbeta som undersköterska (varierar mellan län). När du tagit examen är du underläkare. Efter det måste du göra praktik, AT (allmäntjänstgöring), i ungefär ett och ett halvt år, för att bli legitimerad läkare. ATn är dock inte kopplad till högskolan.
  • Är läkarprogrammet svårt? Ja. Det här är en jobbig fråga som förtjänar ett jobbigt svar. Kraven och lärandemålen lämnar inte mycket utrymme för tolkning, till skillnad från de flesta målbeskrivningar och uppgifter på gymnasiet, vilket jag personligen tycker gör det svårt.
  • Är läkarprogrammet bra? Ja. Objektivt sett är KIs läkarutbildning den 6e bästa i världen och den enda som är gratis av de högst rankade. Personligen tycker jag att det som gör den bra är att den är starkt förankrad i forskning. Ibland är plugget tungt, men det innebär inte att det är dåligt.
  • Vad lär man sig på programmet? Det som behövs för att bli läkare, och lite till. I början får man lära sig om hur människan fungerar i normala fall. Matsmältning, anatomi, blodcirkulation, andning, cellbiologi, embryologi. Senare får man lära sig mer om sjukdomar och ohälsa. Det är i början nästan bara teori, men med tiden blir utbildningen mer och mer praktisk.

Ansökningsdags: Hur söker man till KIs läkarprogram?

Idag öppnar högskoleansökningen i Sverige – och du ska såklart söka till KIs läkarprogram! Här följer en 5-stegsguide till hur du söker den populäraste utbildningen i Sverige.

  1. Håll koll på viktiga datum. De här gäller för 2017. Högskoleansökan öppnar idag, den 15/3, och stänger den 15/4. Söker du via alternativt urval (PIL) måste du anmäla dig till det separat mellan den 20/2 och 3/4 – mer info här. Den 13/7 får du ditt antagningsbesked, och måste tacka ja eller nej till det innan den 28/7.
  2. Hitta var du ska ansöka. Webbsidan antagning.se är det ordinarie stället för att söka alla högskoleutbildningar i Sverige. Söker du via PIL måste du också anmäla dig här.
  3. Ta reda på vilka ansökningskvoter du tillhör. Det finns fyra ansökningskvoter (grupper som de ansökande delas in i) på KIs läkarprogram. BI, där alla som pluggat på naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet hamnar. BII, där alla som kompletterat sina betyg på Komvux hamnar. HP, där alla som gjort högskoleprovet hamnar. PIL, där alla som gjort högskoleprovet och de alternativa urvalsproven hamnar. Du kan hamna i flera kvoter samtidigt, och bara de ansökande som faller inom samma kvot vägs mot varandra. Antagningsgränserna varierar mellan kvoterna – du kan hitta de allra senaste här.
  4. Lista ut hur PIL fungerar. En tredjedel av platserna på läkarprogrammet är reserverade för sökande genom PIL. Kort sagt kan man säga att PIL tar hänsyn till sökandens hela bakgrund – inte bara betygen och högskoleprovsresultaten. Många med tidigare erfarenhet inom vården, sjuksköterskor, psykologer, vårdbiträden, kommer in via PIL. Du hittar all väsentlig information om PIL här. Tänk på att du måste ha skrivit högskoleprovet senast i höstas (2016) för att kunna söka nu (våren 2017).
  5. Hålla tummarna. Eftersom söktrycket är så högt, är gränserna för att komma in på KIs läkarprogram väldigt höga. Det är nästan alltid svårare att komma in på hösten än på våren, eftersom fler söker nu. Kommer du inte in nu, kan du försöka plugga upp dina betyg på Komvux, eller höja dig på Högskoleprovet för att förbättra dina chanser. Flera i min klass har sökt mer än fyra gånger och först nu äntligen kommit in. Så ge inte upp hoppet!

Jag önskar dig stort lycka till och hoppas på att du blir en av mina skolkamrater när höstterminen börjar. Se till att följa karolinskainstitutet på Instagram för att ta reda på hur min vardag som läkarstudent ser ut. 

Fråga Energibollen: ”KI eller Lund?”

Hej!

Jag ska börja läsa läkarprogrammet till våren 2017. Jag försöker välja mellan Lund eller KI (Lund för utpräglat studentliv) (KI för att jag vill till USA). Den anledningen till varför jag tvekar på KI egentligen är det sociala livet. Du som har gått där kanske har en ganska god bild av hur det är? Skulle du vilja berätta lite kort om det, just det sociala? Skulle vara väldigt uppskattat. 

Jag är inte värsta partysnubben direkt, men är fortfarande ung (19 år) och därför så skulle det ju vara kul med lite fester iallafall under sin tid som student. Hur är det med det? Ordnar folk på KI lite spontana vanliga fester med lite alkohol och hög musik? Eller är det så att det är helt dött och att man då måste söka sig till andra universitet som handels eller KTH?

Som sagt, skulle vara jätte tacksam för svar!

Eftersom jag själv kommer från Malmö funderade jag också på både Lund och KI. Det som vägde tyngst med KI var utbildningsformen (traditionell undervisning) och KIs status internationellt (trots vissa skandaler).
Lund är en mysig liten studentstad, men vill man ha lite omväxling från studentlivet finns det inte så mycket att göra. I Stockholm finns det betydligt mer att välja på! 
KIs studentkår är väldigt aktiv och arrangerar fester ungefär varannan, var tredje vecka. ”After-school”-pubar hålls varje vecka. Andra aktiviteter, typ idrottsdagar, konserter, brunch arrangeras också ofta. Utskotten har också en massa egna events. Kort svar: KI har ett rikt studentliv, även om Stockholm inte är en studentstad.
Vill man gå på fler ”spontana fester” än de som studentkåren arrangerar, gäller det att skaffa vänner med bra lägenheter att festa i. Spontanfestande är på det sättet lättare att göra i Lund eftersom alla nationer har sina egna fester lite närsomhelst.
Jag hoppas att det var svar på det du undrade – hör av dig om det är något mer!

Fråga Energibollen: ”Hur kom du in?”

Hej isabelle ! Har läst din blogg , superkul och väldigt inspirerande! Tänkte fråga hur du kom in i läkarprogrammet ? Genom betyg? pil? Hp? . Vad tycker du om programmet ? Varför valde du ki?

Kul att höra att du tycker om min blogg! Jag sökte med både betyg och högskoleprov (man hamnar automatiskt i HP-gruppen om man har skrivit HP) och vet inte vilken grupp jag kom in i. Jag valde att inte söka genom PIL [alternativt urval med extra prov och intervjuer], eftersom det är bäst för folk med mer erfarenhet, som inte kommer direkt från gymnasiet.
Jag tycker jättemycket om programmet! Vi har väldigt kunniga och engagerade lärare, det är spännande att gå i en stor klass (160 personer!) och utbildningen är på hög nivå. Det är kämpigt med mycket plugg emellanåt, men det är också det som är poängen – man pluggar inte till läkare på KI om man är ute efter ett ”chill” studentliv.
Har du hört talas om PBL? Jag skrev lite kort om det i mitt inlägg om grupparbeten. Nästan alla läkarprogram använder sig av PBL, men till exempel Linköping och Lund har nästan bara PBL. KI har mer traditionell undervisning (föreläsningar, seminarier, uppsatser) vilket jag föredrar.
KI:s läkarprogram (och alla andra program) är mer forskningsinriktat än andra läkarprogram. Vi lär oss såklart allt en ”vanlig” läkare behöver, men vi får också en extra inblick i hur det är att forska naturvetenskapligt.
Utöver det så gillar jag KI:s internationella atmosfär. Det finns många utbytesstudenter, utländska forskare och internationella studenter.
Hoppas det var svar nog!

Fråga Energibollen: ”Är plugget värt det?”

Hej Isabelle,
Hittade din blogg genom KI:s hemsida och tycker redan om den.
Det är några saker jag undrar över dock. Jag är 16 år och går första året på Natur med profilen medicin. Jag har alltid drömt om att bli läkare och mer specifikt – läsa läkarprogrammet på KI. Jag har det redan kämpigt och vet ju att det uppenbart bara kommer bli värre. Hur har du upplevt att läsa läkarprogrammet? Är det värt det? Ska jag bara kämpa vidare? Förlåt för det smått jobbiga mejlet.
Tack för en grym blogg!
Vad glad jag blir av att höra att du gillar min blogg! (älskar uppmärksamhet som sagt)
Kort sagt kan jag väl säga att läkarprogrammet inte är en utbildning som man läser ”bara för att man kan”. Största skillnaden mellan läkarprogrammet och gymnasiet är att det är mycket eget ansvar och att det är ganska ”anonymt” – man lär inte känna sina lärare och de flesta lektionerna är föreläsningar. Det är svårt att få personlig hjälp och support av lärare och föreläsare, utan man får vända sig till sina klasskamrater istället (de hjälper dock gärna till!). Det finns inga betyg på kurserna, bara Godkänt/Underkänt, och allting man har lärt sig bedöms på en stor skriftlig tenta i slutet av terminen. Det finns andra prov under terminen, men det är egentligen bara tentan som spelar roll.
I början av läkarprogrammet är det mycket teori, mycket detaljkunskap som man lär sig. Inte speciellt mycket fritt tänkande, analysering eller problemlösning. Så det krävs verkligen arbete, plugg och självdisciplin för att bli godkänd. Så är det värt det? 
Det beror helt på varför du vill plugga till läkare. ”Fint rykte, stabil inkomst, Grey’s Anatomy är min favoritserie” skulle jag inte säga räcker som anledning. Men om du är säker på varför du vill bli läkare är plugget definitivt värt det! 
Hoppas det var svar nog!