Amphioxdagen: En poängjakt för ryggradslösa amöbor

Välkommen till er andra vecka på Karolinska Institutet – nu börjar det dra igång på riktigt. Som ni kanske har förstått vid det här laget kallas alla som går sin första termin för amphioxer [= primitiva, ryggradslösa kräk] eller T1:or. Insparken/nollningen på KI kulminerar i Amphioxdagen som består av Amphioxspelen och Amphioxgasquen. Vad är då Amphioxspelen?

  • En lagtävling. Varje lag ska bestå av 5-10 studenter. Ni får lov att komma från olika program, men samtliga måste vara nyantagna. Varje lag blir tilldelad ett utklädningstema, så våga tänka utanför TATA-boxen och slå på stort med utklädnaderna.
  • En poängjakt utspridd över hela Stockholms stad. Ta på er bra skor, lätt packning och skaffa ett SL-kort, för även om Amphioxspelen tar plats innanför tullarna, kan det bära av till oväntade platser. En någorlunda god uppfattning om Stockholms geografi och allmänna platser är fördelaktigt.
  • Poäng fås inte bara från lekarna. Poäng tilldelas också bästa lagandan, bästa utklädnaderna – stilpoäng ges också!
  • Korrupt. Domarna och lekledarna är ytterst mutbara – utnyttja det till er fördel.
  • Ingen kamratuppfostran. Amphioxspelen är allt annat än blodigt allvar. Det viktigaste är att ha kul, och äldrekursarna finns där för att hjälpa till med det.

Amphioxgasquen går i samma anda som Amphiospelen – en kul fest för att ni ska lära känna varandra och komma in i KI:s studentliv. Du kan läsa mer om sittningar på KI här och under kategorin ‘Studentliv i fokus’.

Annonser

Som en läkarstudent: Extrajobb inom vård och omsorg

Att plugga till läkarstudent är ett illa betalt heltidsuppdrag. Då studiestödet inte betalas ut under sommaren skapar det ett gigantiskt hål i de flesta läkarstudenters ekonomi och vi tvingas utföra hederligt arbete för att överleva fram till nästa CSN-utbetalning i slutet av augusti. Eller anmäla oss till CSN-berättigande sommarkurser för att suga ut skattebetalarna ännu mer. Jag skuldbelägger absolut inte de som gör det –  jag själv gjorde det förra året och kan nu skryta med att ha avklarat en kurs i programmering vid KTH.

Om man vill syssla med något som är relaterat till plugget kan man söka jobb som vårdbiträde eller personlig assistent på äldreomsorgen, demensboende eller i hemtjänsten. Med en åldrande befolkning och fulla äldreboenden skriker arbetsgivarna efter vårdbiträden. Arbetet är i skift; oftast varar ett dagspass mellan 6-14, ett kvällspass mellan 14-22 och ett nattpass mellan 22-04. Det är ibland fysiskt tungt: uppgifterna kan vara att städa, hjälpa till med hushållssysslor och sköta patientens personliga hygien. Lönen brukar ligga på 115-120 kr/h exklusive OB och semesterersättning.

Efter fjärde terminen får både läkar- och sjuksköterskestudenter behörighet att arbeta som undersköterskor. Underskötersketjänster har oftare starkare medicinsk koppling; man kan få ta blodprov, ge medicinering, lägga om sår och liknande. Då kan man jobba på landstingets vårdcentraler, men även på Blodcentralen (jag har skrivit mer om blodgivning här) och inom den specialiserade vården. Lönen varierar beroende på länet man arbetar i.

Som en läkarstudent: Sommarlov

Nu är det bara en vecka kvar innan det första antagningsbeskedet för höstterminens högskoleprogram publiceras på antagning.se.  Istället för att gå runt och bita naglarna och uppdatera antagning.se tills webbsidan kraschar och du tar slut på månadens mobildata, föreslår jag att du passar på att njuta av ditt sista riktiga sommarlov på ett bra tag.

Sommarlovet för en läkarstudent ser lite annorlunda ut. Det positiva är att vårt sommarlov varar ganska länge – från första veckan i juni till sista veckan i augusti. Det mindre glädjande är att många läkarstudenter är tvungna att plugga inför omtentorna som hålls tre eller två veckor innan höstterminen startar (jag är en av dem, vilket kan förklaras med min fest-omtenta-korrelation). Det värsta är dock att CSN inte delas ut mellan slutet av maj och slutet av augusti, så man måste hitta något annat försörjningsmedel. Att ringa föräldrarna med gråten i halsen och berätta att man bara äter potatis och nudlar, fått slut på mobildata och har hål i alla sina strumpor slutar fungera efter ett par gånger.

Om man inte får nog av plugget erbjuder Karolinska Institutet några sommarkurser. En av dem är den engelskspråkiga ‘Summer Course in Medical Science’ som alla KI-studenter på grundnivå kan söka till. En annan är FoLäk, för läkarstudenter som är intresserade av forskning. Man läser den parallellt med läkarprogrammet, men det ingår en praktik som man gör på labb under sommaren. Är man på annan ort eller bara vill ta sommarlov fysiskt men inte mentalt kan man anmäla sig till en av KIs MOOCs – gratis online-kurser som är helt på distans. De ställer inga krav på förkunskaper eller tidigare utbildning, men de ger inte heller några högskolepoäng och är inte CSN-berättigande. De är helt enkelt riktade till den som vill plugga för nöjets skull.

Fråga Energibollen: ”Vad gör du egentligen?”

Hej, Isabelle! Lever du?!?!?!?! De enda tecknen på liv jag får från dig är dina blogguppdateringar som kommer med väldigt glesa mellanrum och de handlar bara om festande(!) – hur går det egentligen för dig? Min kollega berättade precis att hennes son hör av sig till henne varje dag – varför gör inte du det??  Vad har du för dig om dagarna?!?!?!?!?!?

Hej, kära läsare, vars anonymitet jag värnar om. Vill börja med att påpeka att kvoten mellan antalet frågetecken och egentliga frågor är onödigt stor. Men ja, jag (över)lever. Och allt går förutom nyfödda bebisar. Jag väljer att inte läsa den påföljande, smått förebrående frågan, så om du undrar varför jag inte svarar på den är det för att jag har (viljemässigt, förvisso) inte sett den. Nästa fråga kan jag svara extra utförligt på för att kompensera:

Kort sagt kan jag berätta att mitt vardagsliv kretsar kring studierna på läkarprogrammet och KI. Jag tror att sådant är fallet för de flesta i min situation; unga, ensamstående och nyinflyttade. När jag inte råpluggar (vilket är kanske lite för ofta, med tanke på min fest-omtenta-korrelation), pendlar jag till och från KI, lagar matlådor att ha med mig till lunchrasten, går på Medicinska Föreningens fester, eller umgås med mina vänner som också går på KI. De få minuterna på dygnet som inte går åt någon av dessa sysselsättningar, spenderar jag på att uträtta mina basala behov; som att sova, dricka kaffe och titta på roliga bilder på sociala medier. Det sistnämnda har tidigare varit en fristad ifrån allt som har med plikt och produktivitet att göra, men på senare tid har jag märkt att de roliga bilder jag tycker är roligast är de som (fel)använder medicinska termer och begrepp. Här och här finns sådana bilder.

Jag inser nu, medan jag skriver det här inlägget, hur extremt indoktrinerad jag blivit efter bara ett läsår. Undrar hur det kommer att vara när jag väl gått ut utbildningen? Tja, läkare och läkare är ju den vanligaste parkombinationen (yrkesmässigt) i Sverige.

Fest på KI – Allsång på MF

En viktig del av sittningarna på Medicinska Föreningen är allsång. På varje sittning för man ett häfte med programmet för kvällen och en samling texter till låtar som kan komma att sjungas under kvällen. De sjungs sällan i kronologisk ordning och man brukar inte hinna med alla. Spännvidden på allsången är bred; det är allt ifrån dryckeslåtar till snapsvisor till nationalsången omskriven till att handla om att dricka. Sångerna brukar sjungas efter ett tempo eller på toastmasterns begäran. Efter sjungen sång skålar man och försöker låtsas som att ens trumhinnor fortfarande är hela efter att ha hört sådär 200 medicinstuderandes falsksång. Öronproppar är ett hett tips.

Här är några exempel på låtar som ofta sjungs på sittningarna:

”Bordeaux, bordeaux” – Handlar om en alkoholiserad fader och missbruk bland barn. Egentligen ganska deprimerande, men sjungs i snabbt tempo för att man inte ska bli för bedrövad av dess innehåll.

”Det var i vår ungdoms fagraste vår” – En tacklåt som sjungs efter ett framträdande. Först sjunger publiken, sedan sjunger den framförande, därefter sjunger alla tillsammans. Avslutas med en skål.

”Feta fransyskor” – Avslöjar hur ohygienisk destilleribranschen är, om man anser att låttexten till en dryckesvisa är en trovärdig källa.

”Jag har aldrig varit på snusen” – Börjar oskyldigt, slutar med en smutskastning av Handelshögskolan i Stockholm och/eller KTH.

”O gamla klang och jubeltid” – Egentligen en vacker sång med djup innebörd, men eftersom den alltid sjungs allra sist på alla sittningar går detta förlorat. Det är under denna sång man häller i sig sin punsch och försöker att inte hulka av smaken.

”Porthos visa” – Inleder nästan alla sittningar. Handlar om älgar och hästridning i Storbritannien.

”Siffersången” – En av få visor (den enda?) som inte handlar om vätska. Bara en massa siffror i snabb följd, så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Brukar kombineras med en eller två omstarter där man sjunger den allt snabbare och snabbare.

”Stad i ljus” – Egentligen inte en sittningsvisa, men den här omtyckta Tommy Körberg-låten spelas alltid allra sist på alla eftersläpp.

”Uti vår mage” – En skändning av en av de mest omtyckta svenska folksångerna. Byter ut ursprungstexten mot en massa diagnoser som är svåra att uttala.

Fester på KI – vidgat vokabulär

För drygt ett halvår sedan skrev jag ett inlägg där jag förklarade några av de centrala festbegreppen som används på KIUnder de sju månaderna som har gått sedan dess skulle jag ha kunnat bli gravid och föda för tidigt. Inget av detta har jag gjort, ens en gång (lovar på hedersord, pappa!). Däremot har jag utökat min sittningskunskap och festerfarenhet, samt blivit underkänd på två tentor (korrelation eller kausalitet?).

Nog om mig – här kommer en lista på fler begrepp som är bra att känna till angående fester och sittningar på KI:

Fördrink – Börjar officiellt kl 17, men folk brukar köra på akademisk kvart. Består egentligen bara av mingel, så har man inte lust att kallprata i en timme räcker det med att komma en kvart innan middagen börjar, så man hinner hänga av sig i garderoben.

Garderob – Beroende på hur fin tillställningen är finns det en bemannad garderob på Utskottsvåningen av MF. Vid enklare tillställningar kan man lämna sina kläder på balkongen i Aulan, på egen risk. Stöldrisken är inte så stor under sittningarna då bara KI-studenter och deras närmsta vänner går dit, men på eftersläppen kan folk från alla möjliga ställen (*host* Handels *host* KTH *host*) komma.

Handels – Förkortning av Handelshögskolan i Stockholm som har väldigt högt söktryck och höga antagningskrav. Därför ett naturligt hatobjekt för KI:s studenter.

Introgasque – Anordnas varje termin av läkarstudenterna på termin 2, främst för läkarstudenterna på termin 1. Intäkterna går till läkarstudenternas klasskassa och används främst till att arrangera en fest på termin 4.

Toastmaster – En eller två stycken. Leder och presenterar kvällens underhållning. Svarar på tempon och startar allsång.

Togasittning – En återkommande temasittning som är en form av kulturell appropriering gentemot den antika grekiska kulturen. Samtliga sittningsdeltagare sveper in sig i lakan (ett måste!), dekorerar sig med olivkvistar och har på sig gladiatorsandaler (som är egentligen är romerska, men vem bryr sig?). De flesta har på sig vita enkellakan, men andra färger går också bra – ta inte ett lakan du är rädd om. Jag tror att Zeus skulle stiga ned från Olympen i raseri om han fick reda på hur historiskt inkorrekt Togasittningen är. Eller så skulle han stiga ned för att delta i sittningen – Olymperna var ju ändå festprissar.

Punsch – Skulle kunna bytas ut mot munskölj utan att någon märker skillnaden. Serveras alltid i slutet av sittningen och dricks i samband med att man sjunger sista versen av ”O gamla klang och jubel tid”.

Fester på KI – uttryck som uttrycks

Man skulle kunna tro att världsvana och socialt begåvade akademiker har oklanderligt bordsskick. Gör man det så tror man fel. En stor del av sittningarna går ut på att smälla i borden så mycket att glasen välter och skrika så högt att de välta glasen skulle ha spruckit om de faktiskt var av glas. Här följer några av de vanligaste uttrycken:

Bordsskål – Om man vill utbringa en skål på sitt middagsbord kan man dra igång en bordsskål. Man börjar med att informera sina bordskamrater om att man vill utbringa en skål, därefter börjar man slå på bordet, allt högljuddare och högljuddare (lite som ”raketen”) och till sist ropar man ”Åååååå – [den sortens skål man vill utbringa]-skål!”. Därpå skålar alla vid bordet på det sättet som man har bestämt.

  • Vanliga bordsskålar är stå-på-stolen-skålunder-bordet-skål och tjuvskål (där man dricker från någon annans glas vid ett annat bord – inget för den med bacillskräck).

”Det var det bästa” – Efter ett bra scenframträdande, eller utspel, kan man banka i bordet och ropa ”Det var det bästa, det bästa vi har sett!” för att visa sin uppskattning. Brukar ofta kombineras med en omstart.

”Det var det sämsta” – Efter ett mindre bra scenframträdande eller aperi kan man banka i bordet och ropa ”Det var det sämsta, det sämsta vi har sett!” för att visa sin brist på uppskattning. Vill man ge fånen en till chans kan man kombinera det med en omstart.

  • Notera: Ju längre kvällen är gången, desto svårare är det att skilja på ”Det sämsta” och ”Det bästa”. Om du är osäker, satsa på ”Det bästa” – alltid bättre att ge lite för mycket beröm (dessutom brukar publiken vara mer mottaglig och överseende framåt natten).

Omstart – Tretydigt (visst är jag vitsig?) uttryck. Om ett scenframträdande är anmärkningsvärt bra kan man ropa ”Omstart” och banka i bordet för att visa att man vill ha mer. Motsvarar encore eller ”En gång till!”. Dock kan omstart också basuneras ut när något framförande är extraordinärt dåligt, för att ge de framförande en till chans att börja om på nytt. Vidare kan man skrika ”Omstart” och ge en förklaring till varför man vill starta på nytt. Används ofta när man vill sjunga en allsång i snabbare takt. Eller bara i takt.

Tempo – När man anar att en pinsam tystnad börjar lägga sig över middagsbordet (varför placerades jag med bara psykologstudenter som jag inte träffat innan? VARFÖR?) kan man dra igång ett tempo på sitt bord. Ett tempo innebär att man vill att något ska hända och att man signalerar det till toastmastern. Ett tempo börjar precis som en bordsskål men man skriker istället ”Åååååååå – TEMPO!”. Då dras musik igång på PA:t och toastmaster går då upp på scen och sätter igång en allsång eller någon annan underhållning.