5 sätt att få underkänt på tentan

Nu ska jag berätta om en studieaspekt jag är väldigt bra på – att få underkänt!

Tentorna är en viktig del av läkarprogrammet på KI, på gott och ont. Mest ont. Jag har nämnt tidigare att jag har blivit underkänd på två tentor. Nu kan jag med (brist på) stolthet säga att jag har blivit underkänd på två till. En annan bloggare hade kanske delat med sig av sina bästa pluggstrategier och hur hen förbereder sig inför tentaperioden, men eftersom jag bevisligen inte är kvalificerad för det tänker jag istället berätta om hur man misslyckas med tentan. Här är mina topp 5 tips för hur man får underkänt på tentan:

  1. Glömma att anmäla sig till tentan – Man måste anmäla sig själv till tentan på en länk som publiceras på internwebben Pingpong eller skickas till ens KI-mejl, oftast minst en vecka innan tentan. Gör man inte det, får man ingen skrivplats och får därför underkänt per automatik.
  2. Komma för sent till tentan – 30 minuter efter att tentan har börjat stängs dörrarna till Skrivsalen. Då får man inte komma in längre och får därför inte heller skriva tentan.
  3. Glömma sin legitimation – Man måste uppvisa giltig legitimation vid varje skrivtillfälle. Gör man inte det, får man inte skriva tentan. Det finns ibland nödlösningar som att ringa en vän och be hen hämta ID åt en, men det är säkrast att ta med sig leg från början.
  4. Fuska – Fuskar man och upptäcks får man per automatik underkänt.
  5. Prokrastinera – Jag förberedde mig inför min första tenta genom att titta igenom en 18 timmar lång TV-serie på tre dagar. Tre dagar innan tentadagen. Jag fick såklart underkänt.

Bonus: Ha ful handstil. Tentasvar skrivna i ”oläslig” handstil rättas inte. Med tanke på att provrättarna ofta själva är läkare behöver du inte oroa dig så värst mycket.

Bonus bonus: Skriva med röd färg. Tydligen är rött reserverat för provrättare, lite som gult var reserverat för kejsaren i Kina. Skillnaden är att provrättarna kan utöva reell makt över dig nu.

Bonus bonus bonus: Ge upp. Tentorna är jobbiga, men om du fokuserar för mycket på att du inte kommer klara dem, kommer du definitivt inte klara dem. Ställ inte för höga krav på dig själv. KI begär oftast 66% poäng för godkänt, så då behöver du bara kunna 66% av allt. Och det är inte farligt med omtentor, eller pinsamt. Som sagt, jag har fått underkänt på 4 av mina ordinarie tentor – ändå vill KI fortfarande ha mig som sitt ansikte utåt!

Annonser

5 skillnader mellan gymnasiet och universitetet

Ännu ett plugginriktat inlägg – det här börjar arta sig!

Jag började plugga på universitetet direkt efter studenten, eftersom jag varken var skoltrött eller osäker på vad jag ville utbilda mig till. Jag tänkte också att det skulle vara till min fördel att ha all gymnasiekunskap färsk i minnet, men upptäckte ganska snabbt att de delarna av min hjärna var minst sagt mögliga (till skillnad från mina neuron som kommer ihåg varenda replik och scen från Sagan om ringen – samtliga tre filmer, de utökade versionerna).

Något jag upptäckte ganska snart var att hoppet mellan gymnasiet till universitetet är mycket större än det mellan grundskola och gymnasium. Här är 5 av de största skillnaderna:

  1. Den enda som bryr sig om du pluggar är CSN, och möjligtvis dina päron. De flesta föreläsningar har inte obligatorisk närvaro och det är ingen lärare som kommer ha koll på om du kommer eller inte.
  2. Det är okej om du inte kan dina lärares namn – de vet knappt om att du existerar. Vi har oftast en ny föreläsare på varje föreläsning, eftersom de är specialiserade på sina ämnen. 
  3. Förvänta dig inte att få högsta betyg. Det finns inga betygsskalor – betyget är inte ett mått på ditt egenvärde. Förvänta dig inte att få högsta poäng, och det finns inte heller någon mening med det. Ingen kommer titta på hur många procent rätt du fick på tentan, bara om du fick godkänt.
  4. Plugga med dina vänner – det finns ingen annan som kan/vill hjälpa dig. Det erbjuds inget extra stöd utöver den schemalagda undervisningen. Man kan pröva att mejla föreläsarna sina frågor men det är långt ifrån säkert att de svarar, ännu mindre säkert att de svarar på ett förståeligt sätt.
  5. Det finns dumma frågor. Låt mig vara krass – det kan ha fungerat på gymnasiet för att få läraren till att bli mer positivt inställd till dig när hen sätter betyg, men här vet ju inte läraren om att du finns till. Så se till att hålla dig till ämnet och ta inte upp 160 andra personers tid för din lilla filosofiska frågeställning.

Men låt inte det här avskräcka dig! Universitetet är jättekul också med all självständighet, studielån och framtidsångest!

 

5 pluggtips som inte involverar plugg

Dags för ytterligare ett inkvoterat inlägg om plugg. I mitt senaste plugginlägg nämnde jag att jag inte tycker om att plugga och hur jag hetspluggar. Nu har jag tänkt att följa upp med hur man kan optimera sitt plugg utan att på riktigt plugga. Värt att nämna är att jag blivit underkänd på mina två senaste tentor – men jag är inte spärrad från utbildningen (än) och det är huvudsaken!

Så här kommer mina 5 bästa pluggtips som inte involverar plugg:

  1. Plugga inte i ditt sovrum. Även om det är där du har ditt skrivbord och får vara ensam. Sovrummet förknippar vi med sömn (och för vissa, andra sängaktiviteter) och det är inte vad vi bör tänka på när vi pluggar. Stanna kvar på skolan efter dagens sista föreläsning, gå till biblioteket eller ett fik.
  2. Tugga tuggummi. Eller något annat, det är själva tuggandet som ökar fokuset. Jag föredrar tuggummi för om jag har snacks eller godis tar det slut alldeles för fort.
  3. Rör på dig emellanåt. Att sitta still länge är tråkigt och vi alla behöver pauser, förutom när vi hetstittar på TV-serier. Se till att röra på dig lite då och då och få igång ditt blodflöde. 45 minuters plugg och 15 minuters rast är en vanlig metod.
  4. Lyssna på musik. Vilken musik spelar inte jättestor roll, bara det är någon du gillar. Jag föredrar musik utan ord för att jag har en tendens att börja sjunga med annars.
  5. Stäng av mobilen. Eller stäng av notiser åtminstone. Och lägg den någonstans du inte kan se den. Och gå inte in på dina sociala medier via datorn istället heller. Jag gör mig konstant skyldig till detta, men har hjälpsamma vänner som skriver till mig varje gång de ser mig online och säger åt mig att sluta vara online. (Det går dock att ändra sina inställningar så det inte syns att man är online.)

Jag hoppas ni kan dra nytta av mina förslag. Nu ska jag själv försöka använda mig av dem. 

5 pluggtips för dig som är ute i sista sekund

Föregående inlägg var ett löfte om att skriva mer om det egentliga plugget. Det här är en uppföljning på det, för att visa att jag [ger illusionen av att jag] håller det jag lovar. Inledningsvis vill jag slänga in en brasklapp – trots att jag spenderat 85% av mitt liv som elev är jag inte en duktig sådan. Så egentligen kommer alla mina plugginlägg sakna legitimitet, men förhoppningsvis kan de underhålla ändå – lite som astrologi och alternativa fakta. För att ge dig lite mer verklighetsförankring vad gäller plugget föreslår jag att du varvar min blogg med mina flitiga kollegors bloggar regelbundet.

Jag tycker inte om att plugga. Missförstå mig rätt – jag tycker jättemycket om att vara student och gå i skolan, men inläsning och repetition avskyr jag. Hellre än att sätta mig ner med en lärobok putsar jag mina fönster och färgsorterar applikationerna på min mobiltelefon. Därför är utsikten från min lägenhet alltid fläckfri och hemskärmen på min mobil alltid estetiskt tilltalande precis innan alla stora examinationer. Men förr eller senare – definitivt alltid senare i mitt fall – måste man ta itu med saken. Och eftersom man har ont om tid måste man utnyttja varenda sekund.

Till saken – så här brukar jag hetsplugga:

  1. Skummar igenom gamla anteckningar från föreläsningar eller någon av de fantastiska kurssammanfattningarna på Hus75Bara för att få ett grepp om innehållet på tentan eller förhöret.
  2. Tittar på gamla tentor och deras facit/svarsaspekter. Många tentafrågor återanvänds och det går ganska snabbt att se vad de letar efter i stora drag.
  3. Utgår från gamla tentafrågor och listar de saker jag känner mig minst säker på. Det är lockande att skriva upp hela kursen, men det är viktigt att prioritera och filtrera när man har ont om tid.
  4. Tittar på videogenomgångar eller diskuterar med kamrater för att öka förståelsen. Att sitta själv och repetera fungerar bra med glosor och för att nöta in stora mängder information, men för att verkligen förstå behöver jag mer stimuli än bläck på papper. Hittar du inte några pluggkamrater finns det gott om bra föreläsningsvideor på YouTube.
  5. Förhör och rättar mig själv på tentafrågor. På så sätt vet jag hur jag ligger till och vet vad jag ska lägga mest fokus på.

Jag vill avsluta med att diplomatiskt säga att alla har sitt sätt att plugga på och att du ska plugga på det sätt som passar dig bäst. Även om det är värt att rannsaka din studieteknik om du ständigt underpresterar.

En studieblogg om studier – eller inte

”På den här bloggen skriver jag om hur det är att vara läkarstudent vid KI, om utbildningen, universitet och studentlivet.” Så står det i beskrivningen av den här bloggen som du kan se till höger [snälla lägg märke till min nya profilbild och matchande logga] men efter lite självrannsakan har jag kommit fram till att jag inte alls skriver speciellt mycket om utbildningen. Visst har jag berättat om antagningen, insparken och fikan, men de enda inläggen som på riktigt har med vardagsplugget att göra är det här om studiemotivation, det här om grupparbeten och det här om att hålla sig vaken på föreläsningarna. Det är ganska dåligt med tanke på att jag tillägnat lika många inlägg till att skriva om en ynka fest.

Eftersom jag är en stark förespråkare av mångfald och representation, har jag bestämt mig för att börja kvotera in lite plugginlägg. Detta trots att jag är väl medveten om att åsikterna kring kvotering är splittrade. I det här fallet ser jag det som en tillfällig lösning till dess att plugget fått en lika naturlig plats i mitt vardagsliv som festandet, vilket annars beräknas ta uppemot 43 år enligt nuvarande utvecklingsstatistik. Du kommer att hitta dessa inlägg under kategorin ‘Studier i fokus’Länge leve mångfalden!

Du blev inte antagen – vad händer nu?

Idag publiceras det första antagingsbeskedet för höstterminens högskoleprogram påantagning.se. Det här inlägget är riktad till dig som inte blivit antagen till Karolinska Institutets läkarprogram.

Först och främst – ge inte upp hoppet! De resultat som publicerats idag är för den första antagningen. Den 3e augusti kommer det andra och slutgiltiga antagningsbeskedet, som baseras på det första, men kan skilja sig från det. Det första antagningsbeskedet är ett erbjudande om en plats, som man måste tacka ja till för att få behålla platsen. Det är alltid en väsentlig del av alla antagna som tackar nej till platserbjudandet, och några som missar att svara vilket också innebär att de förlorar platsen. Det är trist för dem, men desto bättre för din del!

På ditt antagningsbesked kan du se på vilken reservplats du har hamnat. Du kan hamna så långt bak som reservplats 20 och ändå ha en god chans att bli antagen i andra antagningen. Det gäller att ha is i magen och hoppas att de som står före dig i reservlistan plötsligt får för sig att hitta sig själv genom att backpacka  i Sydostasien. Eller så kan du gräva av några telefonledningar och hoppas att någon som blivit erbjuden en plats inte längre har internetanslutning. Tror dock att det förstnämnda är mer realistiskt.

Om du inte blivit antagen i den andra omgången den 3e augusti, tycker jag fortfarande inte att du ska ge upp. Även om man tackat ja till en plats efter första urvalet, kan man lämna återbud. Om du vill motivera någon till att lämna återbud kan du få den till att läsa några av mina inlägg i kategorin ‘Studier i fokus’ eller att titta på en av läkarprogrammets gamla tentor. Se till att vara tillgänglig på telefon och mejl i början av hösten utifall att du får ett sent antagningingserbjudande. Kontrollera också att du har rätt kontaktinformation på antagning.se.

Om du ändå inte kommer in, är det inte så konstigt. Läkarprogrammet på Karolinska Institutet är det mest sökta högskoleprogrammet i Sverige och konkurrensen om platserna är stenhård. Sök till vårterminen 2018 istället, då antagningspoängen är aningen lägre, skriv Högskoleprovet, plugga upp dig på Komvux, sök via PIL. Eller backpacka i Sydostasien för att hitta dig själv. Jag önskar dig lycka till oavsett.

Grattis till antagningen – vad händer nu?

Idag publiceras det första antagingsbeskedet för höstterminens högskoleprogram på antagning.se. Det här inlägget är riktad till dig som precis blivit antagen till Karolinska Institutets läkarprogram.

Först och främst – grattis! Du har kommit in på det mest sökta högskoleprogrammet i Sverige och kontinentala Europas bästa medicinutbildning. Du kan alldeles strax klappa dig själv på axeln och passa på att njuta av ditt sista riktiga sommarlov på ett bra tag – men först har du några saker att göra:

  1. Tacka ja till antagningsbeskedet senast den 28e juli. Det är jätteviktigt att du gör det, annars blir du av med din surt förvärvade plats. Du får såklart tacka nej också. Men varför skulle du vilja göra det? Du kan ändra ditt svar oavsett fram till den 28e juli.
  2. Börja leta bostad. Om du inte redan har ett ställe att bo på eller har övervägt att flytta någon gång under läkarprogrammets 5 och ett halvt år borde du ställa upp dig i bostadskö omgående – helst igår. Det finns två huvudsakliga bostadsköer i Stockholm: Bostadsförmedlingen och SSCO. SSCO förmedlar bara studentlägenheter, medan Bostadsförmedlingen förmedlar även vanliga hyreslägenheter. Du kan ställa dig i SSCO max 90 dagar innan du är registrerad som student, medan du kan ställa dig i Bostadsförmedlingen från den dagen du fyllt 18. Läs KIs tips på hur man hittar bostad här.
  3. Avvakta tills du får det slutgiltiga antagningsbeskedet den 3e augusti. Ta det lugnt, träffa vänner, umgås med familjen –  det kan mycket väl dröja 5 och ett halvt år innan du får tillfälle att göra det igen.

Om du knappt kan bärga dig, kan du läsa igenom min eller någon av mina kollegors bloggar under tiden. Har du några frågor får du gärna skriva dem i kommentarsfältet eller mejla mig på: isabelle.wemar@stud.ki.se – om det är en riktigt bra fråga kanske den till och med hamnar i en Fråga Energibollen.