En redan till världens ände: vad gör man på vägen?

Att resa till Karolinska Institutets mer söderbelägna campus Flemingsberg tar lång tid. Väldigt lång tid när det är rusning. Ännu längre tid när det är trafikstörningar. I stort sett alltid. Så hur ska man spendera sina 8 h/vecka i metallröret på bästa sätt?

Jag har själv kommit fram till att plugga inte är min grej. I allmänhet, men speciellt på tåget. Det är också svårt att sova på grund av det begränsade utrymmet och bullriga miljön, samt risken för att åka för långt eller göra bort sig offentligt (typ snarka med öppen mun och dregla, särskilt på en medresenär. Absolut inte en personlig erfarenhet). Så det här gör jag istället:

  • Lyssnar på radioprogram. Det finns massvis av podcasts gratis på olika streaming-tjänster, typ Spotify, iOS Podcasts, Soundcloud och Androids acast. Det kan vara lite svårt att höra om man inte har ett par bra ljudisolerande hörlurar.
  • Syr. Jag brukar ha isönder knapparna och sömmarna på mina kläder (nej, jag köper inte för små kläder, det är kläderna som försöker kämpa emot min snabbnudeldiet!). Pendeln är ett perfekt ställe att sy ihop kläderna igen. Så länge man är hyfsat stadig på handen. Annars kanske man råkar sticka sig eller någon annan.
  • Ringer folk. Personligen kan jag bli lite rastlös av att prata i telefon, men på pendeln är jag redan så rastlös att det inte märks någon skillnad.
  • Äter. En nackdel är att det inte finns papperskorgar på tågen, men det går såklart att sparka skräpet under sätet – syns det inte, finns det inte.
  • Sminkar mig. Främst med läppstift för risken finns alltid att tåget rycker till så att man petar in mascaraborsten i ögat. Aj.
  • Målar naglarna. Jag har utvecklat en teknik för att hålla nagellacksburken i den hand vars fingrar jag målar. Den är inte så bra och mina naglar vill man inte se på nära håll.
Annonser

En resa till världens ände: att pendla till Campus Flemingsberg

Karolinska Institutet har två campus: det ursprungliga Campus Solna, som ligger precis på gränsen till innerstan, och det nyare Campus Flemingsberg, som ligger lite söder om staden. Även om det egentligen bara tar 20 minuter att ta sig med pendeltåget till Flemingsberg, känns det som en oändlighet.

I början av läkarprogrammet sker all undervisning på Campus Solna, men när man kommer till slutet av termin 3 flyttas undervisningen över till Karolinska Sjukhuset (intill Campus Solna) och Huddinge Sjukhus (intill Campus Flemingsberg). Vilket av sjukhusen man hamnar på avgörs av ett lottsystem, som tar viss hänsyn till var man själv helst vill plugga. Föga förvånande vill de allra flesta hellre plugga i norra innerstan än  världens ände.

Lottsystemet placerade mig långt bak i prioriteringen, så följaktligen måste jag nu spendera 40 fler minuter på att pendla, så gott som varje dag. För mig som kommer från Malmös innerstad och har kunnat cykla vart jag än velat i stan på mindre än 20 minuter, har det varit svårt att vänja sig vid att sitta inne i ett metallrör 8 h/vecka.

Mina flitigare klasskamrater brukar ta tillfället i akt och förbereda sig inför dagens föreläsningar, läsa ikapp i kursböckerna eller köra lite digitala flashcards i mobilen. Det finns gott om appar som möjliggör pluggande på resande fot – i teorin. I praktiken är det däremot svårt att hitta koncentrationen i en knökfull tågvagn som gnisslar och skakar, bredvid någon som skrevar så mycket att höfterna borde gå ur led och mittemot en skrikande unge och dess utmattade vårdnadshavare. Lyckas man inte få tag på en sittplats så är det ännu svårare. Och sen så är jag ju bara allmänt dålig på att plugga.

Det jag brukar göra är att se till att ha en fulladdad mobil, ljudisolerande hörlurar och ett abonnemang med en massa surf. Gärna någon form av färdkost också; det kan tära på krafterna att åka så långt söderut. Sedan brukar jag sysselsätta mig med internet, räkna antalet nedtrampade tuggummin på golvet och irritera mig på alla trafikstörningar. Nåja, Huddinge Sjukhus är iallafall inte i konstant hetväder. Läs mer här.

5 sätt att få underkänt på tentan

Nu ska jag berätta om en studieaspekt jag är väldigt bra på – att få underkänt!

Tentorna är en viktig del av läkarprogrammet på KI, på gott och ont. Mest ont. Jag har nämnt tidigare att jag har blivit underkänd på två tentor. Nu kan jag med (brist på) stolthet säga att jag har blivit underkänd på två till. En annan bloggare hade kanske delat med sig av sina bästa pluggstrategier och hur hen förbereder sig inför tentaperioden, men eftersom jag bevisligen inte är kvalificerad för det tänker jag istället berätta om hur man misslyckas med tentan. Här är mina topp 5 tips för hur man får underkänt på tentan:

  1. Glömma att anmäla sig till tentan – Man måste anmäla sig själv till tentan på en länk som publiceras på internwebben Pingpong eller skickas till ens KI-mejl, oftast minst en vecka innan tentan. Gör man inte det, får man ingen skrivplats och får därför underkänt per automatik.
  2. Komma för sent till tentan – 30 minuter efter att tentan har börjat stängs dörrarna till Skrivsalen. Då får man inte komma in längre och får därför inte heller skriva tentan.
  3. Glömma sin legitimation – Man måste uppvisa giltig legitimation vid varje skrivtillfälle. Gör man inte det, får man inte skriva tentan. Det finns ibland nödlösningar som att ringa en vän och be hen hämta ID åt en, men det är säkrast att ta med sig leg från början.
  4. Fuska – Fuskar man och upptäcks får man per automatik underkänt.
  5. Prokrastinera – Jag förberedde mig inför min första tenta genom att titta igenom en 18 timmar lång TV-serie på tre dagar. Tre dagar innan tentadagen. Jag fick såklart underkänt.

Bonus: Ha ful handstil. Tentasvar skrivna i ”oläslig” handstil rättas inte. Med tanke på att provrättarna ofta själva är läkare behöver du inte oroa dig så värst mycket.

Bonus bonus: Skriva med röd färg. Tydligen är rött reserverat för provrättare, lite som gult var reserverat för kejsaren i Kina. Skillnaden är att provrättarna kan utöva reell makt över dig nu.

Bonus bonus bonus: Ge upp. Tentorna är jobbiga, men om du fokuserar för mycket på att du inte kommer klara dem, kommer du definitivt inte klara dem. Ställ inte för höga krav på dig själv. KI begär oftast 66% poäng för godkänt, så då behöver du bara kunna 66% av allt. Och det är inte farligt med omtentor, eller pinsamt. Som sagt, jag har fått underkänt på 4 av mina ordinarie tentor – ändå vill KI fortfarande ha mig som sitt ansikte utåt!

5 skillnader mellan gymnasiet och universitetet

Ännu ett plugginriktat inlägg – det här börjar arta sig!

Jag började plugga på universitetet direkt efter studenten, eftersom jag varken var skoltrött eller osäker på vad jag ville utbilda mig till. Jag tänkte också att det skulle vara till min fördel att ha all gymnasiekunskap färsk i minnet, men upptäckte ganska snabbt att de delarna av min hjärna var minst sagt mögliga (till skillnad från mina neuron som kommer ihåg varenda replik och scen från Sagan om ringen – samtliga tre filmer, de utökade versionerna).

Något jag upptäckte ganska snart var att hoppet mellan gymnasiet till universitetet är mycket större än det mellan grundskola och gymnasium. Här är 5 av de största skillnaderna:

  1. Den enda som bryr sig om du pluggar är CSN, och möjligtvis dina päron. De flesta föreläsningar har inte obligatorisk närvaro och det är ingen lärare som kommer ha koll på om du kommer eller inte.
  2. Det är okej om du inte kan dina lärares namn – de vet knappt om att du existerar. Vi har oftast en ny föreläsare på varje föreläsning, eftersom de är specialiserade på sina ämnen. 
  3. Förvänta dig inte att få högsta betyg. Det finns inga betygsskalor – betyget är inte ett mått på ditt egenvärde. Förvänta dig inte att få högsta poäng, och det finns inte heller någon mening med det. Ingen kommer titta på hur många procent rätt du fick på tentan, bara om du fick godkänt.
  4. Plugga med dina vänner – det finns ingen annan som kan/vill hjälpa dig. Det erbjuds inget extra stöd utöver den schemalagda undervisningen. Man kan pröva att mejla föreläsarna sina frågor men det är långt ifrån säkert att de svarar, ännu mindre säkert att de svarar på ett förståeligt sätt.
  5. Det finns dumma frågor. Låt mig vara krass – det kan ha fungerat på gymnasiet för att få läraren till att bli mer positivt inställd till dig när hen sätter betyg, men här vet ju inte läraren om att du finns till. Så se till att hålla dig till ämnet och ta inte upp 160 andra personers tid för din lilla filosofiska frågeställning.

Men låt inte det här avskräcka dig! Universitetet är jättekul också med all självständighet, studielån och framtidsångest!

 

5 pluggtips som inte involverar plugg

Dags för ytterligare ett inkvoterat inlägg om plugg. I mitt senaste plugginlägg nämnde jag att jag inte tycker om att plugga och hur jag hetspluggar. Nu har jag tänkt att följa upp med hur man kan optimera sitt plugg utan att på riktigt plugga. Värt att nämna är att jag blivit underkänd på mina två senaste tentor – men jag är inte spärrad från utbildningen (än) och det är huvudsaken!

Så här kommer mina 5 bästa pluggtips som inte involverar plugg:

  1. Plugga inte i ditt sovrum. Även om det är där du har ditt skrivbord och får vara ensam. Sovrummet förknippar vi med sömn (och för vissa, andra sängaktiviteter) och det är inte vad vi bör tänka på när vi pluggar. Stanna kvar på skolan efter dagens sista föreläsning, gå till biblioteket eller ett fik.
  2. Tugga tuggummi. Eller något annat, det är själva tuggandet som ökar fokuset. Jag föredrar tuggummi för om jag har snacks eller godis tar det slut alldeles för fort.
  3. Rör på dig emellanåt. Att sitta still länge är tråkigt och vi alla behöver pauser, förutom när vi hetstittar på TV-serier. Se till att röra på dig lite då och då och få igång ditt blodflöde. 45 minuters plugg och 15 minuters rast är en vanlig metod.
  4. Lyssna på musik. Vilken musik spelar inte jättestor roll, bara det är någon du gillar. Jag föredrar musik utan ord för att jag har en tendens att börja sjunga med annars.
  5. Stäng av mobilen. Eller stäng av notiser åtminstone. Och lägg den någonstans du inte kan se den. Och gå inte in på dina sociala medier via datorn istället heller. Jag gör mig konstant skyldig till detta, men har hjälpsamma vänner som skriver till mig varje gång de ser mig online och säger åt mig att sluta vara online. (Det går dock att ändra sina inställningar så det inte syns att man är online.)

Jag hoppas ni kan dra nytta av mina förslag. Nu ska jag själv försöka använda mig av dem. 

5 pluggtips för dig som är ute i sista sekund

Föregående inlägg var ett löfte om att skriva mer om det egentliga plugget. Det här är en uppföljning på det, för att visa att jag [ger illusionen av att jag] håller det jag lovar. Inledningsvis vill jag slänga in en brasklapp – trots att jag spenderat 85% av mitt liv som elev är jag inte en duktig sådan. Så egentligen kommer alla mina plugginlägg sakna legitimitet, men förhoppningsvis kan de underhålla ändå – lite som astrologi och alternativa fakta. För att ge dig lite mer verklighetsförankring vad gäller plugget föreslår jag att du varvar min blogg med mina flitiga kollegors bloggar regelbundet.

Jag tycker inte om att plugga. Missförstå mig rätt – jag tycker jättemycket om att vara student och gå i skolan, men inläsning och repetition avskyr jag. Hellre än att sätta mig ner med en lärobok putsar jag mina fönster och färgsorterar applikationerna på min mobiltelefon. Därför är utsikten från min lägenhet alltid fläckfri och hemskärmen på min mobil alltid estetiskt tilltalande precis innan alla stora examinationer. Men förr eller senare – definitivt alltid senare i mitt fall – måste man ta itu med saken. Och eftersom man har ont om tid måste man utnyttja varenda sekund.

Till saken – så här brukar jag hetsplugga:

  1. Skummar igenom gamla anteckningar från föreläsningar eller någon av de fantastiska kurssammanfattningarna på Hus75Bara för att få ett grepp om innehållet på tentan eller förhöret.
  2. Tittar på gamla tentor och deras facit/svarsaspekter. Många tentafrågor återanvänds och det går ganska snabbt att se vad de letar efter i stora drag.
  3. Utgår från gamla tentafrågor och listar de saker jag känner mig minst säker på. Det är lockande att skriva upp hela kursen, men det är viktigt att prioritera och filtrera när man har ont om tid.
  4. Tittar på videogenomgångar eller diskuterar med kamrater för att öka förståelsen. Att sitta själv och repetera fungerar bra med glosor och för att nöta in stora mängder information, men för att verkligen förstå behöver jag mer stimuli än bläck på papper. Hittar du inte några pluggkamrater finns det gott om bra föreläsningsvideor på YouTube.
  5. Förhör och rättar mig själv på tentafrågor. På så sätt vet jag hur jag ligger till och vet vad jag ska lägga mest fokus på.

Jag vill avsluta med att diplomatiskt säga att alla har sitt sätt att plugga på och att du ska plugga på det sätt som passar dig bäst. Även om det är värt att rannsaka din studieteknik om du ständigt underpresterar.

En studieblogg om studier – eller inte

”På den här bloggen skriver jag om hur det är att vara läkarstudent vid KI, om utbildningen, universitet och studentlivet.” Så står det i beskrivningen av den här bloggen som du kan se till höger [snälla lägg märke till min nya profilbild och matchande logga] men efter lite självrannsakan har jag kommit fram till att jag inte alls skriver speciellt mycket om utbildningen. Visst har jag berättat om antagningen, insparken och fikan, men de enda inläggen som på riktigt har med vardagsplugget att göra är det här om studiemotivation, det här om grupparbeten och det här om att hålla sig vaken på föreläsningarna. Det är ganska dåligt med tanke på att jag tillägnat lika många inlägg till att skriva om en ynka fest.

Eftersom jag är en stark förespråkare av mångfald och representation, har jag bestämt mig för att börja kvotera in lite plugginlägg. Detta trots att jag är väl medveten om att åsikterna kring kvotering är splittrade. I det här fallet ser jag det som en tillfällig lösning till dess att plugget fått en lika naturlig plats i mitt vardagsliv som festandet, vilket annars beräknas ta uppemot 43 år enligt nuvarande utvecklingsstatistik. Du kommer att hitta dessa inlägg under kategorin ‘Studier i fokus’Länge leve mångfalden!