Glad Lucia!

Den 13e december firar vi i Sverige helgonet Sankta Lucia, en ung kvinna på 200-talets Sicilien som stod emot det patriarkala samhällets förtryck och förväntningar på henne, vilket känns lämpligt i och med vågen av #metoo och #utantystnadsplikt. Låt oss hoppas att vi som deltagit i uppropet klarar oss undan utan urgröpning av våra ögon, dränkning i het olja och svärd i halsen.

I Stockholm firades Lucia med gratis glögg på pendeltågsstationerna, sång i kyrkorna och extrapris på lussekatter på flera caféer. I min klass klädde några upp sig i vita läkarrockar och röda halsdukar, med mobilerna som ljus, och brast ut i skönsång på föreläsningen.

Medicinska Föreningen, Karolinska Institutets studentkår, har också en tradition av att hålla i en Luciabal, där högtidsklädsel och trerätters gäller. Även vissa väldigt speciella gäster kommer, många som har deltagit i en aningen större festlighet tre dagar tidigare. Men i år, idag, ska jag också på Luciabalen. Jag kommer att filma och direktrapportera från Luciabalen till Medicinska föreningens Facebook-sida här. Så spana in livestreamen, kom med frågor och kommentarer!

Kan passa på att säga att jag en gång tidigare livestreamat från Medicinska Föreningens jubileumsbal. Mer om den kan du läsa här, och här kan du titta på mina filmer därifrån.

Annonser

En resa till världens ände: att pendla till Campus Flemingsberg

Karolinska Institutet har två campus: det ursprungliga Campus Solna, som ligger precis på gränsen till innerstan, och det nyare Campus Flemingsberg, som ligger lite söder om staden. Även om det egentligen bara tar 20 minuter att ta sig med pendeltåget till Flemingsberg, känns det som en oändlighet.

I början av läkarprogrammet sker all undervisning på Campus Solna, men när man kommer till slutet av termin 3 flyttas undervisningen över till Karolinska Sjukhuset (intill Campus Solna) och Huddinge Sjukhus (intill Campus Flemingsberg). Vilket av sjukhusen man hamnar på avgörs av ett lottsystem, som tar viss hänsyn till var man själv helst vill plugga. Föga förvånande vill de allra flesta hellre plugga i norra innerstan än  världens ände.

Lottsystemet placerade mig långt bak i prioriteringen, så följaktligen måste jag nu spendera 40 fler minuter på att pendla, så gott som varje dag. För mig som kommer från Malmös innerstad och har kunnat cykla vart jag än velat i stan på mindre än 20 minuter, har det varit svårt att vänja sig vid att sitta inne i ett metallrör 8 h/vecka.

Mina flitigare klasskamrater brukar ta tillfället i akt och förbereda sig inför dagens föreläsningar, läsa ikapp i kursböckerna eller köra lite digitala flashcards i mobilen. Det finns gott om appar som möjliggör pluggande på resande fot – i teorin. I praktiken är det däremot svårt att hitta koncentrationen i en knökfull tågvagn som gnisslar och skakar, bredvid någon som skrevar så mycket att höfterna borde gå ur led och mittemot en skrikande unge och dess utmattade vårdnadshavare. Lyckas man inte få tag på en sittplats så är det ännu svårare. Och sen så är jag ju bara allmänt dålig på att plugga.

Det jag brukar göra är att se till att ha en fulladdad mobil, ljudisolerande hörlurar och ett abonnemang med en massa surf. Gärna någon form av färdkost också; det kan tära på krafterna att åka så långt söderut. Sedan brukar jag sysselsätta mig med internet, räkna antalet nedtrampade tuggummin på golvet och irritera mig på alla trafikstörningar. Nåja, Huddinge Sjukhus är iallafall inte i konstant hetväder. Läs mer här.

#utantystnadsplikt: När det oacceptabla inträffar

#utantystnadsplikt är den svenska läkarkårens kvinnors protest och upprop mot de sexuella trakasserier och kränkningar vi utsätts för i yrkeslivet. Jag skrev om det i det här inlägget. Nu vill jag rikta mig till dig som har råkat ut för ett sådant brott – du är inte ensam och det finns hjälp att få. 

Att falla offer för ett sexuellt övergrepp, vare sig det är fysiskt eller inte, är en mental påfrestning och det är att inte konstigt må dåligt efteråt, även under en längre tid. Det är extremt orättvist att du som inte gjort något fel är den som mår dåligt över händelsen, men som en av mina vänner fint uttryckte – det är en naturlig reaktion på en onaturlig situation. Och låt ingen övertyga dig om att du överreagerar eller överdriver – ingen annan än du har rätten att bestämma vad du ska känna eller inte.

Så hur ska du börja må bättre igen?

Först och främst, kom ihåg att du som offer inte bär skulden på något plan. Inte skulle vi väl beskylla någon som har blivit rånad för att hen haft på sig dyra kläder? Inte ens om hen högt pratade om hur mycket pengar hen har och hur mycket hen tycker om att donera dem till andra.

Omge dig med de människor du känner dig trygg. Berätta precis så mycket som du känner dig bekväm med, och var inte rädd för att visa dig sårbar eller be om stöd. Det är som sagt naturligt att bli illa berörd av sådant här, och det har de allra flesta förståelse för.

Anmäl till en högre auktoritet. Vilken eller vilka, beror på hur, var och när brottet skedde, samt vem som var där. Svenska Läkarförbundet har bra tips på vart man kan vända sig här.Är det sexuellt ofredande eller övergreppär viktigt att polisanmäla, men det är också viktigt att rapportera till skolledningen/arbetsgivaren/hyresföreningen etc – då dessa ibland kan vidta åtgärder mer effektivt än polisen.

Slutligen, sök professionellt stöd. Även om det är orättvist att du som inte gjort något fel ska behöva hjälp, ligger det ingen skam i det. Prata med ett proffs som har tystnadsplikt och en utbildning i samtalsterapi. Du kan boka tid genom din vårdcentral, kontakta någon kurator eller terapeut anknuten till din skola eller arbetsplats, eller gå till Ungdomsmottagningen. På Karolinska Institutet finns Studenthälsan.

Kom ihåg att du inte är ensam. #metoo

#Nobel2k17: Bankett, intervju och bitterhet

Någon annan som tittade på Nobelbanketten i söndags och tänkte ”Hoppas någon av dem trillar i trappan så att jag får gå istället nästa år?” Inte? Nej, det gjorde inte jag heller, såklart…

Karolinska Institutet förstod inte mina subtila vinkningar om att jag borde få gå på Nobelfestligheterna,  så det slutade med att en tv-skärm kom mellan mig och banketten under största delen av söndagen. Som i ärlighetens namn är ganska utdragen och på vissa sätt onödigt formell – res dig inte från din plats, inga handväskor på bordet, inga telefoner… Inte för att jag inte skulle njuta varenda sekund och följa varenda etikettsregel om jag hade fått gå.

Något jag kan lindra min bitterhet med är att jag, genom studentmagasinet Medicor, fick gå på presskonferens och intervjua fysiologipristagaren Michael Rosbash förra torsdagen. Intervjun kommer snart att publiceras på Medicors Facebook-sida, men jag kan avslöja det jag tog med mig därifrån:

  • Dr. Michael Rosbash tycker att det viktigaste för ungdomar är att hitta något de verkligen tycker om att göra, och att inte vara rädd för att misslyckas.
  • Rosbash tycker också om att arbeta med ungdomar för att de för in nya perspektiv och hjälper honom att hålla sig ung. (I överförd mening. Han badar inte i deras blod.)
  • Rosbash är god vän med Dr. Jeffrey Hall som han delar priset med. De är olika men komplementerande personligheter, vilket faktiskt märktes på presskonferensen. Hall var animerad och gestikulerade stort, Rosbash var mer tillbakalutad.
  • Rosbash har en tendens att ha handen i ansiktet (sin egen hand i sitt eget ansikte). Han är lätt att intervjua och gav ordentliga och tydliga svar på frågorna jag och mina tidningskollegor Marianna och Theresa ställde.

Överlag tycker jag att #Nobel2k17 har varit väldigt kul att få följa på så nära håll. Det enda jag saknar är mer variation på pristagarna, lika mycket fokus på de kvinnliga gästernas bedrifter som på deras klänningar och slutligen en inbjudan till banketten.

#utantystnadsplikt: Icke-manliga läkare enas mot sexuella trakasserier och övergrepp

#MeToo tog sociala medier med storm för lite mer än en månad sedan. Kampanjen uppmanar kvinnor, transpersoner och icke-binära att berätta om sina upplevelser av sexuella trakasserier och övergrepp för att belysa vilket stort samhällsproblem det är – och den har skapat enorma ringar på vattnet. 

Särskilt i Sverige där icke-män i flera olika yrkesbranscher skapat namninsamlingar och vittnesmål om de trakasserier de utsatts för i sitt arbetsliv. Jurister skapade ett upprop under #medvilkenrätt och fick in nästan 6 000 underskrifter, sångare samlades under #visjungerut, och med #tystiklassen vittnade elever – och nu har den kvinnliga läkarkåren mobiliserats. Vi är 10 400 läkare och läkarstudenter som har skrivit under vårt upprop som heter #utantystnadsplikt. Du kan hitta några exempel på vad mina kollegor har utsatts för här på SvD. Ekot skriver också lite grann här.

Men varför är uppropet kvinnoseparatistiskt? För att det är 18 gånger fler kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp och för att 99% av sexuella övergrepp begås av män. Siffrorna kommer från Brottsförebyggande rådet. Uppropet har valt att inkludera transpersoner och icke-binära för att risken att utsättas för sexuella brott är ännu högre bland dem. Att utsättas för ett sexuellt brott som icke-man är inte en individuell tråkig händelse – det är ett strukturellt problem och det verkar som att hierarkin inom läkarbranschen, där män utgör majoriteten av överläkare, bidrar till problemet. Mer om det kan du läsa om här på SvD. Läkartidningen skriver också om #utantystnadsplikt här.

Så vad händer nu? Fler upprop från andra yrkesgrupper är på gång, men ingen politisk aktion har skett än. Det du som individ kan göra idag är att stödja din lokala kvinnojour, reagera när du märker att någon i din omgivning utsätts för sexuellt våld, och engagera dig i nätkampanjerna på sociala medier.

Jag vill avsluta med ett av mina favoritcitat från författaren Angela Davis: ”Jag accepterar inte längre det som jag inte kan förändra… Jag förändrar det som jag inte kan acceptera.” Om vi alla enas – läkare och icke-läkare, män och icke-män – kan vi skapa verklig förändring.

#utantystnadsplikt

 

Blogginformation: Reklam och brasklappar

Har du någon gång sett reklam på den här bloggen? Jag själv såg precis en annons för ”Urläckra asiatiska singelbrudar i Stockholm som desperat letar efter erfarna västerländska män” och undrade hur http://www.date_hot_asian_babes_xx.net (googla inte länken, snälla) fick tag på mina kontaktuppgifter, samt ifrågasatte deras användning av ”desperat” – så bråttom har jag inte med att hitta erfarna västerländska män.

Reklamen som syns här ibland är inte kopplad till mig eller Karolinska Institutet. Då den här bloggen och några av mina ambassadörskollegors bloggar använder sig av gratisversionen av WordPress dyker annonser upp med jämna mellanrum utan att vi bestämmer över det. Då annonserna inte alltid passar ihop med resten av bloggens innehåll (tyckte dock annonsen jag såg passade perfekt) kommer vi att uppgradera och uppdatera bloggen framåt årsskiftet för att göra den helt reklamfri.

Hur är det med mina inlägg och åsikterna jag uttrycker i dem då? Mina inlägg är aldrig sponsrade och åsikterna jag uttrycker i dem är helt mina egna. Även om Karolinska Institutet formellt sett ”äger” bloggen i och med att jag är anställd där, är det jag som bestämmer över inläggens innehåll. KI själv skulle ju inte ge 5 tips på hur man får underkänt på tentan. Jag kan också passa på att säga att majoriteten av det som skrivs på den här bloggen är dränkt i sarkasm, så om du någon gång känner dig stött av det jag skriver beror det bara på att du har för dålig känsla för humor. [praktexempel på bloggens sarkasm]

Med det sagt ska jag nu kontakta www.date_hot_asian_babes_xx.net och be dem att ändra sitt ordval. Samt ge dem en lite mer påklädd bild av mig.

5 sätt att få underkänt på tentan

Nu ska jag berätta om en studieaspekt jag är väldigt bra på – att få underkänt!

Tentorna är en viktig del av läkarprogrammet på KI, på gott och ont. Mest ont. Jag har nämnt tidigare att jag har blivit underkänd på två tentor. Nu kan jag med (brist på) stolthet säga att jag har blivit underkänd på två till. En annan bloggare hade kanske delat med sig av sina bästa pluggstrategier och hur hen förbereder sig inför tentaperioden, men eftersom jag bevisligen inte är kvalificerad för det tänker jag istället berätta om hur man misslyckas med tentan. Här är mina topp 5 tips för hur man får underkänt på tentan:

  1. Glömma att anmäla sig till tentan – Man måste anmäla sig själv till tentan på en länk som publiceras på internwebben Pingpong eller skickas till ens KI-mejl, oftast minst en vecka innan tentan. Gör man inte det, får man ingen skrivplats och får därför underkänt per automatik.
  2. Komma för sent till tentan – 30 minuter efter att tentan har börjat stängs dörrarna till Skrivsalen. Då får man inte komma in längre och får därför inte heller skriva tentan.
  3. Glömma sin legitimation – Man måste uppvisa giltig legitimation vid varje skrivtillfälle. Gör man inte det, får man inte skriva tentan. Det finns ibland nödlösningar som att ringa en vän och be hen hämta ID åt en, men det är säkrast att ta med sig leg från början.
  4. Fuska – Fuskar man och upptäcks får man per automatik underkänt.
  5. Prokrastinera – Jag förberedde mig inför min första tenta genom att titta igenom en 18 timmar lång TV-serie på tre dagar. Tre dagar innan tentadagen. Jag fick såklart underkänt.

Bonus: Ha ful handstil. Tentasvar skrivna i ”oläslig” handstil rättas inte. Med tanke på att provrättarna ofta själva är läkare behöver du inte oroa dig så värst mycket.

Bonus bonus: Skriva med röd färg. Tydligen är rött reserverat för provrättare, lite som gult var reserverat för kejsaren i Kina. Skillnaden är att provrättarna kan utöva reell makt över dig nu.

Bonus bonus bonus: Ge upp. Tentorna är jobbiga, men om du fokuserar för mycket på att du inte kommer klara dem, kommer du definitivt inte klara dem. Ställ inte för höga krav på dig själv. KI begär oftast 66% poäng för godkänt, så då behöver du bara kunna 66% av allt. Och det är inte farligt med omtentor, eller pinsamt. Som sagt, jag har fått underkänt på 4 av mina ordinarie tentor – ändå vill KI fortfarande ha mig som sitt ansikte utåt!