5 sätt att få underkänt på tentan

Nu ska jag berätta om en studieaspekt jag är väldigt bra på – att få underkänt!

Tentorna är en viktig del av läkarprogrammet på KI, på gott och ont. Mest ont. Jag har nämnt tidigare att jag har blivit underkänd på två tentor. Nu kan jag med (brist på) stolthet säga att jag har blivit underkänd på två till. En annan bloggare hade kanske delat med sig av sina bästa pluggstrategier och hur hen förbereder sig inför tentaperioden, men eftersom jag bevisligen inte är kvalificerad för det tänker jag istället berätta om hur man misslyckas med tentan. Här är mina topp 5 tips för hur man får underkänt på tentan:

  1. Glömma att anmäla sig till tentan – Man måste anmäla sig själv till tentan på en länk som publiceras på internwebben Pingpong eller skickas till ens KI-mejl, oftast minst en vecka innan tentan. Gör man inte det, får man ingen skrivplats och får därför underkänt per automatik.
  2. Komma för sent till tentan – 30 minuter efter att tentan har börjat stängs dörrarna till Skrivsalen. Då får man inte komma in längre och får därför inte heller skriva tentan.
  3. Glömma sin legitimation – Man måste uppvisa giltig legitimation vid varje skrivtillfälle. Gör man inte det, får man inte skriva tentan. Det finns ibland nödlösningar som att ringa en vän och be hen hämta ID åt en, men det är säkrast att ta med sig leg från början.
  4. Fuska – Fuskar man och upptäcks får man per automatik underkänt.
  5. Prokrastinera – Jag förberedde mig inför min första tenta genom att titta igenom en 18 timmar lång TV-serie på tre dagar. Tre dagar innan tentadagen. Jag fick såklart underkänt.

Bonus: Ha ful handstil. Tentasvar skrivna i ”oläslig” handstil rättas inte. Med tanke på att provrättarna ofta själva är läkare behöver du inte oroa dig så värst mycket.

Bonus bonus: Skriva med röd färg. Tydligen är rött reserverat för provrättare, lite som gult var reserverat för kejsaren i Kina. Skillnaden är att provrättarna kan utöva reell makt över dig nu.

Bonus bonus bonus: Ge upp. Tentorna är jobbiga, men om du fokuserar för mycket på att du inte kommer klara dem, kommer du definitivt inte klara dem. Ställ inte för höga krav på dig själv. KI begär oftast 66% poäng för godkänt, så då behöver du bara kunna 66% av allt. Och det är inte farligt med omtentor, eller pinsamt. Som sagt, jag har fått underkänt på 4 av mina ordinarie tentor – ändå vill KI fortfarande ha mig som sitt ansikte utåt!

Annonser

5 skillnader mellan gymnasiet och universitetet

Ännu ett plugginriktat inlägg – det här börjar arta sig!

Jag började plugga på universitetet direkt efter studenten, eftersom jag varken var skoltrött eller osäker på vad jag ville utbilda mig till. Jag tänkte också att det skulle vara till min fördel att ha all gymnasiekunskap färsk i minnet, men upptäckte ganska snabbt att de delarna av min hjärna var minst sagt mögliga (till skillnad från mina neuron som kommer ihåg varenda replik och scen från Sagan om ringen – samtliga tre filmer, de utökade versionerna).

Något jag upptäckte ganska snart var att hoppet mellan gymnasiet till universitetet är mycket större än det mellan grundskola och gymnasium. Här är 5 av de största skillnaderna:

  1. Den enda som bryr sig om du pluggar är CSN, och möjligtvis dina päron. De flesta föreläsningar har inte obligatorisk närvaro och det är ingen lärare som kommer ha koll på om du kommer eller inte.
  2. Det är okej om du inte kan dina lärares namn – de vet knappt om att du existerar. Vi har oftast en ny föreläsare på varje föreläsning, eftersom de är specialiserade på sina ämnen. 
  3. Förvänta dig inte att få högsta betyg. Det finns inga betygsskalor – betyget är inte ett mått på ditt egenvärde. Förvänta dig inte att få högsta poäng, och det finns inte heller någon mening med det. Ingen kommer titta på hur många procent rätt du fick på tentan, bara om du fick godkänt.
  4. Plugga med dina vänner – det finns ingen annan som kan/vill hjälpa dig. Det erbjuds inget extra stöd utöver den schemalagda undervisningen. Man kan pröva att mejla föreläsarna sina frågor men det är långt ifrån säkert att de svarar, ännu mindre säkert att de svarar på ett förståeligt sätt.
  5. Det finns dumma frågor. Låt mig vara krass – det kan ha fungerat på gymnasiet för att få läraren till att bli mer positivt inställd till dig när hen sätter betyg, men här vet ju inte läraren om att du finns till. Så se till att hålla dig till ämnet och ta inte upp 160 andra personers tid för din lilla filosofiska frågeställning.

Men låt inte det här avskräcka dig! Universitetet är jättekul också med all självständighet, studielån och framtidsångest!

 

5 pluggtips som inte involverar plugg

Dags för ytterligare ett inkvoterat inlägg om plugg. I mitt senaste plugginlägg nämnde jag att jag inte tycker om att plugga och hur jag hetspluggar. Nu har jag tänkt att följa upp med hur man kan optimera sitt plugg utan att på riktigt plugga. Värt att nämna är att jag blivit underkänd på mina två senaste tentor – men jag är inte spärrad från utbildningen (än) och det är huvudsaken!

Så här kommer mina 5 bästa pluggtips som inte involverar plugg:

  1. Plugga inte i ditt sovrum. Även om det är där du har ditt skrivbord och får vara ensam. Sovrummet förknippar vi med sömn (och för vissa, andra sängaktiviteter) och det är inte vad vi bör tänka på när vi pluggar. Stanna kvar på skolan efter dagens sista föreläsning, gå till biblioteket eller ett fik.
  2. Tugga tuggummi. Eller något annat, det är själva tuggandet som ökar fokuset. Jag föredrar tuggummi för om jag har snacks eller godis tar det slut alldeles för fort.
  3. Rör på dig emellanåt. Att sitta still länge är tråkigt och vi alla behöver pauser, förutom när vi hetstittar på TV-serier. Se till att röra på dig lite då och då och få igång ditt blodflöde. 45 minuters plugg och 15 minuters rast är en vanlig metod.
  4. Lyssna på musik. Vilken musik spelar inte jättestor roll, bara det är någon du gillar. Jag föredrar musik utan ord för att jag har en tendens att börja sjunga med annars.
  5. Stäng av mobilen. Eller stäng av notiser åtminstone. Och lägg den någonstans du inte kan se den. Och gå inte in på dina sociala medier via datorn istället heller. Jag gör mig konstant skyldig till detta, men har hjälpsamma vänner som skriver till mig varje gång de ser mig online och säger åt mig att sluta vara online. (Det går dock att ändra sina inställningar så det inte syns att man är online.)

Jag hoppas ni kan dra nytta av mina förslag. Nu ska jag själv försöka använda mig av dem. 

KI-studenten Isabelle fyller 1 år!

Screen Shot 2017-10-17 at 18.13.07Alltså bloggen. Inte jag. Om det inte redan var självklart. 

När jag började blogga för ett år sedan hade jag någon naiv föreställning om att jag skulle publicera inlägg regelbundet. Jag borstar inte ens tänderna regelbundet. Trots det har jag lyckats samla på mig en trogen skara läsare (hej mamma! inte hej pappa) vilket är helt otroligt! I dess dubbla mening. Jag blir så himla glad och smickrad när jag får höra att någon har läst min blogg, särskilt om det är någon som jag inte tvingat genom att köra upp webbsidan i hens ansikte.

Mitt första inlägg publicerades för exakt ett år sedan. 52 veckor, 57 inlägg och betydligt fler tandborstningar senare har vi hamnat här. Jag skulle kunna skryta med att mitt läsarantal har ökat med 600% sedan oktober förra året, men att gå från 2 till 12 läsare låter inte lika imponerande. Någonting som är (marginellt) bättre att skryta om är mina inlägg. Jag har några favoriter som jag inte vill att mina nya läsare ska missa:

  1. 5 (sned)steg för att klara uppropet – Startskottet som satte tonen och nivån för bloggen börjar från läkarprogrammets början.
  2.  ”Varför vill du bli läkare?” – jobbiga frågor som förtjänar jobbiga svar – En väldigt ohjälpsam frågestund där jag besvarar några av de vanligaste frågorna som en läkarstudent får.
  3. Faeces läkarstudenter säger: ”Förlåt, har haft fullt upp med plugget.” – På samma tema som ”Varför vill du bli läkare”, men den här gången behandlar jag några av de vanligaste fraserna läkarstudenter säger.
  4. #Nobel2k17: Kort kritik – Ett av mina senaste inlägg som ingår i min påhittade hashtag-serie #Nobel2k17 (den officiella Nobel-taggen är #NobelPrize) med en ganska dålig alliteration i brist på bättre titel. Antagligen det mest seriösa jag skrivit på den här bloggen. Det är såklart mina egna åsikter jag framför, och inte KI:s. Hade KI tyckt som jag hade Nobelpriset (och framförallt pristagarna) sett väldigt annorlunda ut.
  5. Nålskräck-serien – Mitt magnum opus. Skriven frenetiskt under en kall decembernatt då jag inte kunde sova för att jag hade druckit för mycket kaffe. Är en medryckande och målande men samtidigt verklighetsnära och rå skildring av hur jag i barndomen utvecklade en skräck för nålar och vulgärt läppstift, men sedan kämpat för att besegra mina rädslor och rädda världen – ett nålstick i taget. Pricken över i:t är de träffsäkra ordvitsarna i inläggstitlarna.

Med det sagt, vill jag tacka för det här första året och hoppas att kommande blir minst lika bra. Tusen tack för er tid, tålamod och tolerans för min illa dolda sarkasm, ordvitsar och ibland olämpliga tankar om Nobelpriset. 

P.S. Trött på mitt skrivande? Spana in mina bilder på KI:s Instagram-konto från förra veckan!

#Nobel2k17: Live från presskonferensen för fysikpriset

Nobelpriset i fysik tillkännagavs för lite mer än en vecka sedan och gick till några av de som möjliggjorde den första observationen av gravitationsvågor – Rainer Weiss, Barry Barish och Kip Thorne. Genom Medicinska Föreningens studenttidning Medicor Magazine fick jag en plats på presskonferensen. Eller jag skulle ha fått det om jag hade hade kommit i tid. Istället sprang jag flåsandes in i salen där alla andra pressackrediterade redan befann sig och ställde mig där det fanns bäst med utrymme – alltså precis i vägen för alla kameror. Detta ledde till en del mer eller mindre milda undanfösningar och jag hamnade till sist precis bredvid ingången. Som tur var, var presskonferensen lite fördröjd då kommittén samtalade med en av pristagarna på telefon, så jag hann starta upp min live-rapportering i tid. Samma upplägg som sist – kommentarer på ett Facebook-inlägg allt eftersom presskonferensen fortskred.

11.51 Viktiga människor har satt sig [längst fram vid det formella bordet]. Har fortfarande fel på min ena kontaktlins så ser inte vilka de är. De tillhör Nobelkommittén [varför skulle de annars sätta sig längs fram?].

11.52 En av pristagarna är med på telelefon!!

11.53 Eller inte. Han har inte sagt något än.

11.54 Kanske lagt på? Dyrt med utrikessamtal.

11.55 Årets pris gå till Rainer Weiss, Barry Barish och Kip Thorne.

11.56 [För deras bidrag till observationen av] gravitationsvågor.

11.57 Imponerande, herren i mitten [Nobelkommittén] annonserade vinnaren inte bara på svenska och engelska, utan också tyska och franska. Har inget spydigt att säga för en gångs skull.

11.58 Professor Olga Bottner intar golvet. Bokstavligen.

11.59 Hon citerar Star Wars. Älskar det redan. På dem Olga! [Osäker på varför jag skrev så.]

12.00 Snygg datorpresentation. Se och lär, ni KI-föreläsare. [Här kom spydigheten tillbaka.]

12.07 Doktor Weiss är på telefonen och på gott humör!

12.08 Och påklädd. Han var tydligen inte det när de ringde?

12.09 I och för sig är det typ 5 på morgonen där han är [USA]. Och vi alla vet att det är hälsosamt att sova naken [gör vi?].

12.10 Åh nej. Jag ska inte spekulera om en Nobelpristagares nakenhet. Förlåt. Det här är värre än ”mensgenen”.

12.14 Professor Weiss fick frågan om vad han tror gravitationsvågor kan användas till i framtiden. Kan de jämföras med röntgenvågor i dess applikationer?

12.15 Hör mest brus till svar. Dålig telefonlinje. Pinsamt.

12.16 Höre bara enormous amount… [brus] Applied right now… [brus] Looking at the effect on the universe… [brus] Very directly… [brus] Fascinating idea of gravitational waves… [brus]

12.17 Om jag ska vara ärlig tror jag inte jag hade fattat ens om jag hade hört allt. Men professor Weiss har en trevlig röst iallafall.

12.18 Slut på det roliga. Frågor till panelen? Nej. Pinsamt.

12.19 Men såklart rusar alla fram för att få enskilda intervjuer.

12.20 Pfft. Inga applåder heller. Tycker åtminstone professor Bottner förtjänade en.

12.21 Tror jag är i vägen för TV4.

12.22 Haha, tänker inte flytta. Public Service for life!

12.23 Okej, nu ställer sig reportern demonstrativt med ryggen framför mig. Måste nog röra på mig.

Det här var alltså mina intryck från presskonferensen, med lite tillagda kommentarer på mina kommentarer i efterhand inom kantig (?) parentes. Det här blir också mitt sista Nobel-inlägg på ett tag, då jag inte ännu vet hur involverad jag får vara i själva festligheterna och föreläsningarna i december [hej, KI-chefer, ni vet hur gärna jag vill! Trots mitt lilla kritiska Nobel-inlägg. Men se det från den ljusa sidan – jag skulle bidra massivt till mångfalden!]

#Nobel2k17: Kort kritik

Nobelfestligheterna är högtidliga, högaktade och högintressanta – med all rätta. Men det betyder inte att det inte finns förbättringsområden, för att uttrycka det diplomatiskt. Nu ska jag ge er en nyanserad analys av Nobelprisets brister genom att länka till andra mycket mer nyanserade analyser av Nobelprisets brister. Men låt oss börja med lite statistik på årets pristagare.

2017 års pristagare, samtliga kategorier förutom litteratur och fred

  • Män.
  • Vita.
  • Verksamma i USA och/eller Västeuropa.
  • 70-80 år gamla.
  • Personer av just den samhällsklass som du förväntar dig ska vinna Nobelpriset.

Nobelpriset instiftades för 106 år sedan i Västeuropa, vilket märks tydligt när man tittar på prisfördelningen – och det är inte nödvändigtvis positivt. Fyra aspekter av Nobelpriset brukar återkommande kritiseras: dess status, priskategorierna, maximala antalet pristagare och bristen på mångfald och representation. En genomgång av alla dessa aspekter plus mycket bättre förklaringar av de naturvetenskapliga priserna än de jag skrev kan du höra på The Skeptic’s Guide to the Universe, avsnitt 639.

Nobelprisets status. Nobelpriset är inte det enda priset som finns till för att uppmärksamma och belöna forskare, men det är nog det enda du känner till – såvida du inte är en etablerad forskare själv. Vi hyllar och minns Nobelpristagarna, men det går ofta ut över de duktiga forskare som inte fått Nobelpriset – särskilt de som bidrog till den prisbelönta forskningen men inte fick plats på prispallen.

Priskategorierna. Upptäckterna som tilldelats kemipriset och medicinpriset har ofta legat någonstans mittemellan de två kategorierna, eller en bit utanför. Samtidigt finns det inget pris i matematik, biologi, teknik eller geovetenskap. Årets kemipris hade snarare platsat i teknikkategorin, medan årets medicinpris är mer av en biologisk upptäckt. Med ett så begränsat antal kategorier riskerar man att förbise viktiga forskningsbedrifter inom icke representerade fält. Visserligen var det Alfred Nobel själv som valde kategorierna, men ekonomipriset skapades faktiskt långt i efterhand.

Antalet pristagare. Det maximala antalet pristagare inom en kategori är 3. Det är ett väldigt begränsat antal med tanke på att forskning sällan bedrivs av enstaka personer numera, utan hela forskningslag, laboratorier eller till och med institutioner. Ibland är det också så att olika självständiga projekt som bidragit till samma forskningsframsteg belönas (årets kemipris bland annat), och då kan det vara ännu fler personer involverade som inte får det erkännande de förtjänar. Fredspriset kan tilldelas organisationer, så varför kan inte de andra priserna också få tilldelas grupper?

Bristen på mångfald och representation. För att få ett Nobelpris (med undantag för fredspriset) måste du ha gjort en stor forskningsbedrift som har gynnat mänskligheten och vetenskapen. Och även om du har gjort det är det svårt att få ett Nobelpris. Men det underlättar definitivt om du är en vit man i pensionsåldern. Är du en östasiatisk man i pensionsåldern är dina chanser måttligt stora. Heter du Michael har du större chans än om du är kvinna – åtminstone sedan 2009, då en kvinna sist belönades med ett Nobelpris. Heter du Richard har du också större chans än om du är kvinna, såvida du inte råkar vara afrikan eller svart – sist en afrikan belönades var 2003 och sist en svart person belönades var 1993.

Några kvinnor som anses ha blivit förbisedda av Nobelkommittén kan du läsa om här och här. Lite mer statistik och kritisk analys av Nobelpriset kan du hitta här.

#Nobel2k17: Förklaring av de naturvetenskapliga priserna

Tillkännagivandet av Nobelpristagarna 2017 har varit oktobers kanske inte största, men definitivt gladaste, nyhet. Nu ska jag försöka mig på att sammanfatta och förklara vilka priser som tilldelats för vad och till vem. I de naturvetenskapliga priserna. Ekonomi, litteratur och fred får du läsa på själv.

Nobelpriset i fysiologi eller medicin – Jeffrey Hall, Michael Rosbash och Michael Young

Forskningen som belönades i år skulle snarare klassas som fysiologi än medicin, varför jag för det mesta sagt ”fysiologipriset”. Och för att det är jobbigt att skriva ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin” – det är 17 (!) fler tecken, 19 (!!) om man räknar med blanksteg!! Jag har redan skrivit en sammanfattning av den prisade upptäckten här, och en live-rapport från presskonferensen här.

Nobelpriset i fysik – Barry Barish, Rainer Weiss och Kip Thorne

Upptäckten var en förhandstippad favorit – den första riktiga observationen av gravitationsvågor från en kollision mellan två svarta hål 1,3 miljarder ljusår bort. Upptäckten kan klassas som 2016:s största forskningshändelse, kanske till och med 2000-talets. Att kunna mäta gravitationsvågor är ett sätt att kunna titta tillbaka på universums historia, då de färdas med ljusets hastighet och uppstår när alla former av massa accelererar. Du kan läsa min live-rapport från tillkännagivandet här.

Nobelpriset i kemi – Jacques Dubochet, Joachim Frank och Richard Henderson

Den här presskonferensen var jag inte med på eftersom den råkade sammanfalla med Kanelbullens dag och det bjöds på gratis kanelbullar och kaffe på skolan – det gäller ju att prioritera rätt. Kemipriset tilldelades Richard Henderson, Joachim Frank och Jacques Dubochet för deras arbete inom kryoelektronmikroskopi. Elektronmikroskopet har länge varit det bästa verktyget för att åskådliggöra små molekyler på nära håll, men ett problem har varit att den starka elektronstrålen förstör organiska material. Dubochet utvecklade en teknik för att innesluta preparatet man vill studera i vatten så att det kan behålla sin form trots strålningen. Tack vare denna teknik kan man numera åskådliggöra proteiner och andra biomolekyler i 3D ända nere på atomnivå, vilket har varit instrumentellt för den moderna forskningen inom biokemi.

Hoppas detta förtydligade saker och ting. Om inte kan du läsa min mycket mer lättsmälta kritiska analys av Nobelfestligheterna i nästa inlägg.