Flyttad till Wemar.nu

KI-studenten Isabelle har tagit examen från läkarprogrammet och finns därför numera på sin privata hemsida Wemar.nu där hon fortsätter blogga om läkaryrket.

KI-studenten Isabelle har flyttat till blog.ki.se/kistudentenisabelle

 

Bloggen ‘KI-studenten Isabelle‘ har följt med mig ända sedan jag började läkarprogrammet, men nu är det dags att ta farväl och börja på ny kula…

Precis som mina studieresultat har den här bloggen haft både ljusa sidor och mindre än godkända sidor. Jag har fått en fantastisk skara läsare – tack mamma, tack mormor, väntar fortfarande på pappa – och möjligheten att dela med mig av mina erfarenheter på läkarprogrammet. Samtidigt har jag också fått massvis av skräppost och emellanåt har bloggen drabbats av olämpliga reklamannonser.

Så hur gör man bra saker bättre på internet? Man betalar. Därför har min blogg flyttat från gratisversionen av WordPress till betala dyrt-versionen av WordPress. Med detta har webbadressen också ändrats från kistudentenisabelle.wordpress.com till blog.ki.se/kistudentenisabelle. Jag förstår att det kan vara jobbigt att behöva skriva in en helt ny adress för att komma till min blogg, men låt mig berätta varför det är värt det:

1. Allt det gamla goda finns kvar. Samtliga inlägg från den gamla bloggen har förts över till den nya så att allt är samlat.
2. Ingen mer reklam. Den gyllene regeln på internet är ju ”För att undgå reklamen måste du betala”. Tur för er att det är jag som står för kostnaden [egentligen min arbetsgivare Karolinska Institutet].
3. Bättre översikt över blogginläggen. Bara klicka på ‘Arkiv‘ högst upp till vänster så får du upp ett rutnät med alla mina inlägg. Du kan till och med filtrera dem efter kategori.
4. Hashtags!! För vi lever ju på det 2010-talet. Nedanför mitt vackra ansikte till höger kan du hitta alla taggar. Jag håller på att uppdatera mina inlägg med taggar löpande, så fler taggar kommer att dyka upp så småningom.
5. Mer bilder. En bild säger mer än tusen ord och som det kanske framgår är jag ganska pratglad av mig. Så varför inte babbla ännu mer med hjälp av bilder?

Jag hoppas att ni kommer tycka om den nya bloggsidan lika mycket som jag. Så se till att komma ihåg att min bloggadress är ‘blog.ki.se/kistudentenisabelle‘!

Prokrastinera utan dåligt samvete – titta på vetenskapliga filmer, del 2

Hur kombinerar man sitt filmintresse med sina läkarstudier? Man tittar på filmer som handlar om läkarstudier! Eller åtminstone är lite vagt relaterade till det.

Det här är en fortsättning på listan på vagt vetenskapligt relevanta filmer som jag påbörjade i det här inlägget.

• Ex Machina (2014) – En datorprogrammerare bjuds hem till en IT-miljardär för att bedöma om hans människolika robot verkligen är självmedveten och besitter artificiell intelligens på mänsklig nivå. Filmens teknologi är självklart mycket mer avancerad än verklighetens, men den är inte orealistiskt. Det är definitivt värt att ställa sig frågan om vad i våra sinnen som gör oss till människor, och vad som skulle krävas av en dator för att nå dit. Her (2013) handlar också om artificiell intelligens och kan vara värd att titta på.
• The Imitation Game (2014) – Baserad på den verklige datorpionjären Alan Turings liv under Andra världskriget. Alan Turing bidrog till att de Allierade kunde dekryptera nazisternas telegram, vilket i längden bidrog till deras seger. Filmen är inte helt historiskt korrekt, men personligen tycker jag att storyn kompenserar för det. Kul fakta: det mest kända testet för bedömning av artificiell intelligens kallas Turing-testet efter Alan Turing och används i Ex Machina. En annan bra film om en brittisk vetenskapsmans liv är The Theory of Everything (2014) som handlar om fysikern Stephen Hawking. Hidden Figures är också en verklighetsbaserad film som porträtterar matematikerna Katherine Goble Johnson, Dorothy Vaughan och Mary Jackson som jobbade på NASA i samband med de första månlandningarna.
• Hysteria (2011) – Äntligen en romantisk komedi på den här listan! Men låt inte skenet bedra, filmen handlar om det sena 1800-talets kvinnoförtryck. Även om alla detaljer inte är historiskt korrekta, stämmer principerna filmen framhäver. Kvinnor som var upprörda, oroade, arga eller ledsna kunde diagnostiseras med hysteri (en psykisk sjukdomsdiagnos på den tiden). Boten för hysteri var klitorisstimulering (japp!) eller borttagning av livmodern och äggstockarna. Och nej, män som uppvisade liknande känslor fick inte motsvarande kroppsdelar stimulerade/bortplockade.
• Några andra filmer som passar bra till Black History Month – dessa filmer är inte speciellt vetenskapliga men likväl sevärda och tankeväckande i en historisk kontext. 12 years a slave (2013) handlar om slaveriet i mitten av 1800-talet och är historiskt korrekt. Half of a Yellow Sun (2013) utspelar sig under Biafrakriget i Nigeria och handlar om två systrars öden. Get out (2017) är varken historiskt eller medicinskt korrekt, men den är flerfaldigt prisbelönt för sitt innovativa skildrande av afroamerikaner i dagens USA. Subjektivt kan jag säga att den är en av mina favoritfilmer från 2017 och jag ångrar inte alls att jag fick underkänt på tentan dagen efter jag sett den.

Det här var alltså mina rekommendationer. Om du har någon film du skulle vilja lägga till får du gärna berätta det för mig i kommentarsfältet här eller på min mejl: isabelle.wemar@stud.ki.se

Prokrastinera utan dåligt samvete – titta på vetenskapliga filmer, del 1

Hur kombinerar man sitt filmintresse med sina läkarstudier? Man tittar på filmer som handlar om läkarstudier! Eller åtminstone är lite vagt relaterade till det.

Precis som många andra tycker jag om att titta på TV och läsa böcker. Skojade bara, jag lever i slutet av 2010-talet – här är det video-on-demand och läsplatta som gäller! Tyvärr är det lätt att känna att detta stjäl tid från plugget. Inte för att det får mig till att läsa eller streama mindre, bara med lite mer dåligt samvete. Men det här dåliga samvetet försvinner om jag hittar en film som innehåller tillräckligt mycket vetenskap för att jag ska känna som om jag lär mig något utan att det känns som att plugga. Detsamma gäller skönlitteratur och TV-serier, som jag också kommer ge tips på. Men låt oss börja med filmer.

Så här kommer mina rekommendationer på filmer som är vetenskapligt relevanta. Det innebär antingen att de innehåller mycket korrekt vetenskap eller är tankeväckande, eller både och. Eller bara är så himla bra att man inte kan ha dåligt samvete över att ha sett dem. 

• Gattaca (1997) – Utspelar sig i en framtid där så gott som alla barn ”skräddarsys” genetiskt åt sina föräldrar, vilket inte alls är orealistiskt. I nuläget har forskningen faktiskt kommit så långt att det här skulle vara möjligt, även om vi inte har total kontroll över alla detaljer på samma sätt som de har i filmen. Filmen väcker många etiska frågor kring genteknik och hur mycket vi faktiskt styrs av vårt genetiska arv.
• Memento (2000) – En man med anterograd amnesi försöker lösa mordet på sin fru. Problemet är att hans tillstånd gör det omöjligt för honom att skapa sig nya minnen, alltså klarar han inte av att överföra upplevelser från korttidsminnet till långtidsminnet. Filmens framställning av mannens minnesförlust är väldigt realistisk och vetenskapligt korrekt (till skillnad från så många andra filmer om minnesförluster). Interstellar (2014) av samma regissör är också känd för hur faktabaserad den är.
• The Martian (2015) – En astronaut fastnar på Mars och måste överleva i väntan på hjälp från jorden. Mycket research gjordes i samband med berättelsen (som hämtades från en bok med samma titel) för att den skulle vara trovärdig. Så gott som alla delar av vad som krävs för att överleva på en öde planet tas upp. Filmen lyckas vara både biologiskt och astrofysiskt korrekt, vilket inte är en dålig bedrift. Cast Away (2000) är också en bra och hyfsat realistisk överlevnadsfilm, även om den öde ön inte är lika exotisk som Mars.

Det här är bara början på min lista av rekommendationer – ja, jag tittar mycket på film. Resten av listan hittar du i det här inlägget. 

 

Cancerforskningens kanske viktigaste person: Henrietta Lacks

Februari månad handlar inte bara om semlor och personer som dejtar – februari är också den månad då allt fler länder i världen uppmärksammar personer med afrikanskt ursprung, deras historia och bedrifter. Detta kallas med andra ord ‘Black History Month’ och alla oavsett hudfärg, dejtingstatus eller dietval kan delta!

Därför skulle jag vilja uppmärksamma Henrietta Lacks och hennes ovärderliga bidrag till cancerforskningen. Henrietta Lacks föddes år 1920 i USA. Hon levde under väldigt enkla förhållanden; uppfostrades av sin farfar, jobbade på en tobaksfarm, födde sitt första barn som 14-åring och gifte sig med sin kusin. I början av år 1951, efter att Henrietta fött sitt femte barn, upptäckte man att hon hade fått livmoderhalscancer. Man tog cellprover och hon fick strålbehandling. Tyvärr räckte det inte, utan cancern metastaserade och Henrietta avled innan årets slut, knappt 31 år gammal. Hon är nu begravd i en omärkt grav i Virginia.

Henrietta Lacks begravdes för 67 år sedan, men hon lever fortfarande. Närmare bestämt är det hennes cancerceller som fortfarande lever idag. Man märkte vid analysen av Henriettas cellprover att hennes cancerceller inte slutade dela på sig, vilket gör dem perfekt lämpade för forskning. Det här är anmärkningsvärt och fortfarande idag helt unikt. Henriettas cancerceller kom att kallas HeLa-celler och har används i forskning världen över de senaste sex årtiondena. Fantastiska upptäckter har gjorts tack vare HeLa-cellernas unika egenskaper.

Problemet är att Henrietta aldrig samtyckte till användandet av hennes celler. Hon fick aldrig reda på vad labbet hade gjort med hennes celler efter de vanliga proverna. Först för 4 år sedan fick hennes efterlevande släktingar lite förfogande över var HeLa-cellernas DNA-sekvenser används.

Henrietta Lacks insåg nog aldrig hur viktig hon skulle bli för cancerforskningen, men jag tycker att hon förtjänar att uppmärksammas.

Informationen presenterad här är hämtad från Johns Hopkins Medicine, The Washington Post och The Guardian. Bilden på Henrietta kommer från familjen Lacks egna arkiv.

P.S. Några andra anmärkningsvärda personer av afrikanskt ursprung är matematikerna Katherine Goble Johnson, Dorothy Vaughan och Mary Jackson. Den prisbelönta filmen ‘Hidden Figures‘ handlar om dem och är absolut sevärd!

Välkommen till bloggen!

Jag startade den här bloggen för mer än ett år sedan. Jag inser nu att det kanske vore lämpligt att introducera mig själv och bloggen.

Mitt namn är Isabelle Wemar och jag pluggar på Karolinska Institutets läkarprogram. På den här bloggen skriver jag om hur det är att vara student vid Karolinska Institutet och allt som har med det att göra. Min vision för bloggen är inte att den ska vara som en dagbok, utan mer som en samling recensioner och krönikor av olika delar av studentlivet.

Men varför bloggar jag överhuvudtaget? För att jag är en av flera digitala studentambassadörer på KI. Vi är alla engagerade studenter som arbetar med att marknadsföra KI på nätet; främst på våra bloggar, men ibland också på Instagram och Facebook. Jag gör det också för att jag får fett med stålar i arvode – så mycket att jag kan unna mig att gå på en fest värd 80 cheeseburgare vart hundrafyrtionde år.

Det finns lite olika kategorier här på bloggen. Jag tror att namnen på kategorierna är ganska säger sig själva, men jag kan förtydliga:

• ‘KI i fokus’ är inlägg som fokuserar på KI. Det kunde du inte gissa, va?
• ‘Studentliv i fokus’ handlar om studentlivet; vardagsliv, spartips och Medicinska Föreningens aktiviteter. Ofta om fester. Kanske för ofta, med tanke på min fest-omtenta-korrelation.
• ‘Studier i fokus’ handlar om utbildning, oftast KIs läkarprogram, men ibland om andra utbildningar med medicinsk inriktning, både på KI och på andra skolor.
• Under ‘Fråga Energibollen’ lägger jag alla inlägg som gäller vanligt förekommande frågor – du får gärna skicka in en fråga nu så kanske jag lägger ut den (anonymt) tillsammans med ett utförligt svar. Utförligt innebär inte nödvändigtvis bra eller vad du ville ha.
• ‘Ur fokus’ är inlägg som inte riktigt hör hemma i någon kategori. Eller inlägg som jag har missat att kategorisera och varit för lat för att fixa i efterhand.

Bra att påpeka är att allting som serveras på den här bloggen bör tas med en nypa salt och en näve sarkasm. Är man ordvitsintolerant blir nog majoriteten av mina skriverier svårsmälta.

Studentliv på KI – det finns faktiskt

Någonting som jag har insett att den här bloggen saknar är information om studentlivet på Karolinska Institutet. Festerna är såklart en del av studentlivet, men det finns betydligt mer än så; danslektioner, körsång, spex, sportdagar, matlagning…  Låt oss börja med en snabb överblick av de två studentkårerna på KI som är de som huvudsakligen står för studentlivet. 

• Medicinska Föreningen – Brukar kallas MF och är den största studentkåren vid KI, då den riktar sig till alla studenter. Medicinska Föreningen har sitt huvudkontor på Campus Solna i en byggnad som också kallas Medicinska Föreningen. Majoriteten av aktiviteterna MF håller i arrangeras därför på Campus Solna.
• Odontologiska Föreningen – Brukar kallas OF (och kanske Käftis?) och är KI:s andra studentkår. Den riktar sig främst till odontologistudenterna, alltså tandläkarna och tandhygienisterna. OF håller till på Campus Flemingsberg, där tandläkarna och tandhygienisterna har majoriteten av sin undervisning.

Då jag pluggar läkarprogrammet och aldrig är på Campus Flemingsberg förutom när skolan tvingar mig, är jag bara medlem i Medicinska Föreningen. Vill du veta mer om OF kan du spana in den supersnygga hemsidan här och den inte lika snitsiga Facebook-sidan här.

Både MF och OF drivs av studenterna själva och är egentligen fristående från KI bortsett från visst stöd med resurser och finansiering. Förutom några få arvoderade positioner är alla uppdrag inom studentkårerna ideella och görs på studenternas fritid. Därför har du som student möjligheten att engagera dig i och har inflytande över kåren i allra högsta grad.

Mer om MF kommer att komma i nästa inlägg. Under tiden kan du spana in MF:s supersnygga hemsida här (måste dock erkänna att OF:s hemsida är snäppet läckrare) och Facebook-sidan här. Och vet du vad? Om du klickar dig fram till videor och album på Facebook kan du hitta massvis av filmer och fotografier som jag har tagit!

Välkommen till KI – VT18:s upplaga

Nytt år, ny termin, nya amphioxer… Välkommen till KI, alla nya studenter! Och välkommen tillbaka alla gamla studenter – en termin närmare examen!

Orkar man scrolla tillbaka i den här bloggen kan man hitta många fina inlägg om hur det är att börja plugga på Karolinska Institutet. Orkar man inte göra det, kommer här en sammanställning av några av mina inlägg som riktas till er amphioxer:

• Har KI ett studentliv? Ja, mot förmodan. Hittills har jag mest skrivit om festerna på KI, som självklart ingår i studentlivet, men det finns mycket mer än så! Kanske kommer jag skriva om det i ett kommande inlägg? Du kan hitta det jag skrivit hittills under kategorin ‘Studentliv i fokus’. Ett första festinlägg finns här.
• Vad är en amphiox och vad gör man på Amphioxdagen? Kort sagt är amphiox benämningen för nya studenter på KI. Man slutar vara amphiox efter man deltagit i Amphioxspelen och blivit accepterad som fullvärdig medlem i Medicinska Föreningen på Amphioxgasquen. Läs mer här.
• Vad kan man förvänta sig på KI:s läkarprogram? Lite allt möjligt faktiskt, typ pysselverkstad, kanelbullar och skönlitteratur. Särskilt under första terminen. Läs här.
• Vad är egentligen skillnaden mellan Karolinska och Karolinska? Det ena är ett sjukhus, det andra är en högskola/forskningsinstitution/myndighet – men vilken är vad? Jag själv är fortfarande inte hundraprocentigt säker, men du kan läsa min uppfattning om skillnaderna här.

Jag hade faktiskt nöjet att träffa några av er nya studenter på Infopuben i fredags. Infopuben är en ”after school”-pub som hålls första fredagen av varje termin där Medicinska Föreningens olika utskott visar upp sig och försöker rekrytera nya medlemmar. Jag blir alltid fruktansvärt glad och smickrad när folk berättar att de läser min blogg! Skönt att veta att det inte bara är min mamma liksom.

Var du på Infopuben i fredags kan du ha sett en liten tjej springa runt med en gigantiskt kamera (ibland två). Isåfall var det mig du såg. Kul att ses och välkommen till KI återigen!

 

Nyårslöften – nytt år, nytt jag?

Gott nytt 2018! Jag har en sorts hatkärlek för nyårslöften. Symbolismen med att börja på ny kula och kasta det gångna årets misslyckanden bakom sig är tilltalande, men slutar det ändå inte alltid på samma sätt? 

”Definitionen av galenskap är att göra samma misstag om och om igen och förvänta sig ett annat resultat” – ett känt citat av okänt ursprung. Det stämmer inte egentligen, men det går att överföra på nyårslöften. Hur ofta har vi inte lovat oss själva att bli det allra bästa jaget innan det nya året är slut, bara för att känna oss som vårt allra sämsta jag innan februari ens kommit igång? Här är några exempel:

• Jag ska börja motionera regelbundet. Men usch, vad blött och blåsigt det var ute! Ja, vad förväntade du dig? Det är januari och du bor i södra Sverige.
• Jag ska bli mer sparsam med pengar. Men det är ju fortfarande mellandagsrea! Och dessutom så behöver jag en till plånbok för den jag har nu matchar inte min handväska.
• Jag ska bli mer morgonpigg. Men idag börjar ju föreläsningen ändå sent. Snooze-knappen är också mycket lättare att trycka på än stäng av-knappen. Den är faktiskt fysiskt större.
• Jag ska sluta klaga på folk. Men hennes foundation matchar ju inte alls hennes hudfärg och hon har glömt att sminka halsen! Slutar jag klaga har jag ju inget kvar att säga till mina vänner.
• Jag ska sluta prokrastinera. Men jag kan göra det här innan jag gör det där. Kul övning: titta på datumen för mina blogginlägg så kommer du se en tydlig trend av att de flesta inlägg (nästan alla) publiceras i slutet av månaden. Det här inlägget till exempel.

Som det kanske framgår är alla ovanstående exempel personliga. Bristen i dem ligger i att de är ultimata; antingen tränar jag regelbundet eller inte alls, antingen snålar jag eller slösar jag, antingen vaknar jag kl 6 eller kl 11, et cetera. Det är inte hållbart och det gäller att hitta något mellanting, vilket är mycket svårare. Och är man lat som jag, kanske det bästa är att bestämma sig för att man duger som man är.

Årets julklapp – blod (igen)

Jul, jul, strålande stress! Är din reaktion ”Äntligen helg!” eller ”Redan?! Jag har ju inte hunnit köpa ens hälften av klapparna!”? Låt mig hjälpa dig att vända reaktion 2 till reaktion 1!

Julhandeln ökar för varje år och med den pressen på oss att handla fler, dyrare och exklusivare julklappar till våra nära och kära. Och vi fattiga studenter är kanske de mest utsatta (snyft) då många av oss är vana vid att ha en bättre inkomst eller bo hemma och ha pengar över, eller vara så ung att det räcker med ”något fint man gjort på träslöjden som knappt förtjänar godkänt men föräldern älskar den för hen älskar dig”.

Men det finns faktiskt en julgåva som du själv tillverkar, som är perfekt att ge och inte kostar ett dugg –  och det är blod. Med det menar jag inte att du ska sticka hål på fingret och smeta det över dina släktingar; det brukar inte uppskattas av andra än Elizabeth Báthory. Nej, jag menar att du ska leta upp närmaste Blodcentral, registrera dig som blodgivare och delta i deras kampanj #bästajulgåvan. Du kan läsa lite mer om blodgivning i mitt blogginlägg här.

Du kan såklart inte bestämma över vem det är som får blodet du skänker, men som tack för att du donerar blod får du en gåva från Blodcentralen. Det finns lite olika gåvor att välja mellan; bland annat porslin, glasföremål och merchandise. De alla går utmärkt att skänka vidare och brukar generellt uppskattas mer än blodbad, med undantag för Kristian II.

Så vad väntar du på? Spring till närmaste Blodcentral och ge blod nu! Äntligen helg!

P.S. Är du rädd för nålar? Nålarna på Blodcentralen är inte speciellt stora och personalen är väldigt vana och duktiga på att ta blodprov. Läs om hur jag bearbetade min nålskräck här.